Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf under 1780-talet började hängifva sig, på de inre förhållandena. De
fruktlösa krigsrustningarna mot Danmark och den utländska resan vållade ett
finansielt trångmål, som just blef den förnämsta orsaken till många af de
åtgärder, som i synnerhet framkallade missnöje och klander. För att betäcka
utgifterna upptogos oupphörligt nya lån i utlandet, utan att det ansågs nödigt
att inhemta ständernas samtycke. De dryga omkostnader, hvarigenom kronan
vid realisationens genomförande befriats från sina skulder till banken, hade 1778
blott höjt den utländska skulden från 1 320 000 riksdaler holländsk kurant,
som den var vid 1771 års slut, till 2 500000, men i maj 1786 hade den redan
stigit till nära 5 000 000. Äfven sjelfva krigsplanerna, hvilka i längden ej
kunde hållas hemliga, framkallade ett häftigt missnöje, ej minst derför, att de
visade, huru föga konungen var hågad att iakttaga regeringsformens stadgande
om anfallskrig, och den kostsamma utländska resan tadlades så mycket
häftigare, som riket under konungens frånvaro hemsöktes af en svår hungersnöd.
I samma mån Gustaf III:s yttre politik antog en äfventyrlig riktning,
blef det honom dessutom allt svårare att iakttaga de gränser, som
regeringsformen utstakat för hans makt. Hans plan att utan ständernas samtycke
.anfalla Danmark är ej det enda beviset härpå. Ett annat var, att de lagliga
rådgifvarne allt mer och mer fiugo gifva vika för hemliga. I främsta rummet
gäller detta om rådet. Om besöket i Fredrikshamn underrättades denna
myndighet först, sedan konungen ankommit till Finland. Det sätt, hvarpå han
anordnade interimsstyrelsen under sin frånvaro i Italien, vitnade om tydligt
misstroende mot rådet och stod näppeligen i öfverensstämmelse med
grundlagens bud, och om de utomordentliga subsidiefördrag, som afslötos med
Frankrike från 1778 till 1784, hölls rådet i fullständig okunnighet. »Det största
prof på en fullmyndig konungs makt, skref han 1780, är att ändra, hvad hans
råd gjort under hans frånvaro», och vid flere tillfällen gick hans
handlingssätt tydligen ut på att i folkets ögon nedsätta denna myndighet, mot hvilken
han från barndomen insupit en misstro, som ej af någon undfallenhet från
dess sida kunde utplånas. Äfven rådets antal nedsattes stundom under det
i regeringsformen bestämda. Så bestod det, sedan Höpken 1780 afsagt sig
den otacksamma befattningen, blott af fjorton medlemmar, och 1785 nedgick
antalet till tretton. Att kanslipresidentssvslan efter Creutz’ död lemnades
obesatt var en uppenbar kränkning af regeringsformen. Men riksråden voro
ej de ende som nu tillbakasattes. Det samma drabbade äfven Liljencrantz,
hvars yrkande på sparsamhet och ordning i finansförvaltningen allt för illa
stämde öfverens med konungens nya planer, för att han längre skulle kunna
åtnjuta något egentligt förtroende, och K. F. Scheffers inflytande blef ej heller
det samma som förut, hvilket dock till en del får tillskrifvas en svår
sjukdom, som under de sista åren af hans lif — han dog 1786 — förlamade hans
kropps- och själskrafter.
Äfven inom den lägre förvaltningen visade konungen en viss
obenägenhet för de officiela myndigheterna. Så öfverlemnades en mängd bestyr, som
annars tillhörde kollegiernas förvaltning, åt tillfälliga komiteer, hvilket onek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
