Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den nya värdigheten blott hade till ändamål att ytterligare nedsätta
råcls-embetets anseende.
Med afseende på bränvinet fann konungen efter riksdagen nödigt att
gifva vika för den allmänna meningen, men genom det sätt hvarpå detta
skedde gaf han sina ovänner en ny anledning till beskyllningar. Under året
1787 lät han nämligen på sockenstämmor erbjuda jordegarne att ingå kontrakt,
hvarigenom dessa mot en viss årlig afgift fingo rättighet till
husbehofsbrän-ning; men om denna åtgärd också med glädje helsades af allmogen, så väckte
den i stället så mycket häftigare ovilja inom den adliga oppositionen som möjligen
harrnades öfver, att afgifterna blefvo de samma för frälse- som för skattejord.
och dessutom med större skäl fann det betänkligt, att konungen i denna sak
med förbigående af riksdagen vändt sig omedelbart till folket. De flesta
adliga jordegare vägrade också att för sina sätesgårdar ingå på ett dylikt
aftal, och många hindrade till och med sina frälsebönder att begagna sig af
konungens anbud. För alla, som utan kontrakt idkade husbehofsbränning.
blefvo straffen genom en förordning af den 20 december 1787 ytterligare skärpta.
Förvirringen i finanserna kunde emellertid ej botas genom dessa
öfvereus-kommelser. De enda som kunnat hjelpa voro ständerna, men att för dem
öppet framlägga ställningen ville konungen nu mindre än någonsin
underkasta sig. Han befann sig i sjelfva verket i samma belägenhet som hattarne
på 1750-talet, och liksom de fördes äfven han genom en äfventyrlig
finanspolitik till en äfventyrlig krigspolitik. Att krigisk ära redan länge lockat
hans håg, känna vi af det föregående, men efter 1786 års riksdag började ett
krig äfven synas honom önskligt såsom ett medel att reda sig ur de inre
svårigheterna. På omkostnaderna derför kunde förvirringen i finanserna skyllas,
och om han förde sitt folk till seger och ära, hoppades han med säkerhet
kunna återvinna dess kallnade kärlek och krossa oppositionen. Dock voro
dylika skäl ej de enda som bestämde hans beslut. Nu såsom nästan alltid
fans i Gustaf III:s handlingssätt, hur lättsinnigt och äfventyrligt det än i
många hänseenden var, en bottensats af sann storhet och brinnande
fosterlandskärlek. Den makt, mot hvilken han denna gång ville vända sina vapen,
var Ryssland, och verkliga skäl härtill saknades ingalunda.
Huru ogerna Katarina II låtit 1772 års revolution blifva ohämnad, och
huru den bedrägliga drömbilden af ett svenskt-ryskt förbund efter mötet i
Fredrikshamn upplöste sig i intet, känna vi af det föregående. Då hon
sålunda i Gustaf ej lyckades erhålla en spak bundsförvandt, började hon ater
söka bereda hans och Sveriges förderf, och det medel hon härvid begagnade
var det samma, hon med så stor framgång användt i Polen, nämligen inre
stämplingar. Vid 1786 års riksdag skall hon under åberopande af Rysslands
garanti för 1720 års författning hafva varnat Gustaf för att kränka folkets
frihet, och med större ifver än någonsin började hennes sändebud vid denna
tid åter söka bilda ett ryskt parti. Och härmed hafva vi kommit till en
omständighet, som ej bör lemnas/ir sigte, då man dömer mellan Gustaf och
hans inhemska motståndare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
