Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Finland 1781 började lian värfva anhängare för dessa planer, men synes
blott hafva vunnit några fa, i allmänhet föga framstående adliga officerare,
embetsmän och godsegare. Ehuru hans stämplingar ej blefvö obekanta för
konungen, föraktade dock denne att beifra dem och skaffade honom i stället
1785 anställning i holländsk krigstjenst. Detta lönades af Sprengtporten pä
sådant sätt, att han med det ryska sändebudet i Haag trädde i formlig
underhandling om Finlands blifvande så kallade sjelfständighet, och då han
följande året återkom till Sverige för att deltaga i riksdagen, träffade han med
den der varande ryske ministern ett ännu fastare aftal. Kort derefter begaf
han sig till Ryssland, der han mottogs på det mest lysande sätt och utom
andra förmåner erhöll anställning såsom generalmajor.
Det var detta dubbla ränkspel, afsedt å ena sidan att omintetgöra alla
frukterna af 1772 års statshvälfning och å andra sidan att lösslita Finland
från Sverige, som Gustaf genom ett krig ville tillintetgöra, och huru mycket
man än må ogilla de bevekelsegrunder, som för öfrigt inverkade på hans
beslut, så kan man dock ej förneka det berättigade i hans önskan att en
gång bringa till klarhet de invecklade och osäkra förhållanden, som för
Sverige blifvit följden af 20 års nästan oafbrutna ryska stämplingar.
För att Sverige skulle kunna inlåta sig i strid med Ryssland, fordrades
enjellertid tydligt, att omständigheterna voro synnerligt gynsamma, men ej
långt efter 1786 års riksdag ansåg konungen, att detta blef fallet, i det en
af dessa »konjunkturer;, efter hvilka han så länge spejat och på hvilka han
alltid bygde så stora förhoppningar, då verkligen inträffade.
I augusti 1787 förmådde Katarina II:s och Josef II:s planer mot
Turkiet denna makt att sjelf angripa Ryssland. Ehuru Josef II strax derefter
såsom Katarinas bundsförvandt indrogs i kriget, tog dock detta i hög gral
Rysslands krafter i anspråk, och då dess gräns mot svenska Finland i följd
häraf nästan helt och hållet blottades på trupper, trodde sig Gustaf omsider
hafva erhållit ett tillfälle att bryta sin farliga grannes makt, och på våren
1788 erbjöd han mot vilkor af underhållspenningar Turkiet sitt understöd. Pä
Frankrikes medverkan kunde han denna gång ej räkna, ty denna makt var
nu förlamad af inre oro samt dessutom nära förbunden med Österrike. Men
deremot sökte England och äfven Preussen, i hvilket sist nämda land Friedrich
II 1786 hade efterträdts af sin brorson Friedrich Wilhelm II, vid denna tid
sätta en gräns för Rysslands och Österrikes förstoringsplaner; efter någon
tvekan beslöt derför Gustaf att med uppoffring af siua gamla förbindelser mod
Frankrike i stället söka ett stöd hos dessa makter, af hvilka England bättre
än någon annan stat var i stånd att tillfredsställa hans vigtigaste behof —
behofvet af underhållspenningar, och i början af är 1788 öppnade han i detta
syfte en underhandling med den engelska regeringen.
I Gustafs förhållande till Danmark åstadkommo de ryska krigsplanerna
en ej mindre märklig förändring än i hans franska politik. Liksom han 1783
behöft Rysslands, så behöfde han nu Danmarks neutralitet, och för att
försäkra sig härom sökte han vid ett personligt besök i Kjöbenbavn på hösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
