- Project Runeberg -  Sverige under partitidhvarfvet, från år 1718 till år 1809 /
319

(1879) [MARC] Author: Rudolf Tengberg, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1787 åstadkomma ett familjfördrag mellan det svenska och det danska hofvet.
Ehuru Danmarks forbindelse med Ryssland börjat kännas tryckande nog, var
det dock lätt förklarligt, att de danska statsmännen ej voro hågade att
uppoffra Katarinas vänskap för ett förbund med en så opålitlig granne, som
Gustaf visat sig vara, och de uppstälde derför såsom vilkor för fördraget, att
äfven hon deri skulle inbegripas, hvilket Gustaf naturligtvis ej kunde
med-gifva. Det enda som han ernådde var vissheten, att Rysslands och Danmarks
förbindelse endast afsåg ömsesidigt försvar, men det oaktadt synes han sökt
intala både sig sjelf och andra, att han fullständigt vunnit, hvad han åsyftat
med sitt besök.

Under de första månaderna af år 1788 fattade konungen i samråd med
Toll och Ruuth det afgörande beslutet. Den förre förklarade, att armeen ej
förr än i juli kunde blifva färdig till uppbrott, men båda tillstyrkte kriget
under förutsättning, att subsidiefördragen komme till stånd.
Olyckligtvis gick detta ej i fullbordan. Turkiet hade nämligen uppstält såsom
vilkor för underhållspenningarnas utbetalande, att Sverige skulle hindra den
ryska flottan att afgå till Medelhafvet, och då denna på våren 1788 var
segelfärdig, ansåg sig Gustaf ej kunna invänta underhandlingarnas slut.

Danmark hade emellertid tillräckligt tydligt gifvit tillkänna, att det
fordragsenligt var skyldigt att understödja Ryssland, om detta angrepes, och
Gustaf hade dessutom, såsom vi veta, ej rätt att utan ständernas samtycke
böija krig; att vända sig till dem hade åter varit det samma som att upplysa
Ryssland om hela planen och skulle dessutom, att döma af den förra
riksdagens förlopp, knappast lönat mödan. Af båda dessa skäl var det derför af
största vigt, att striden böljades af Ryssland, men i följd af det turkiska
kriget var den ryska regeringen för tillfället så långt ifrån att önska en
brytning med Sverige, att den till och med ansåg nödigt, att Rasumovski
uppmanade de missnöjde i Sverige att till en lägligare tid uppskjuta sina
planer på en ändring af regeringssättet. Men nu liksom vid det tillämnade
danska kriget 1783 ansåg Gustaf, att det vore nog, om skenet af ett
fredsbrott kastades på fienden.

Den 22 maj 1788 förmåddes rådet genom konungens uppgifter om
Rysslands krigiska planer att tillstyrka armeens sammandragning i Finland samt
flottans utlöpande, och omedelbart derefter utfärdades order härom.

Den 18 juni inleranade Rasumovski med anledning af Sveriges
rustningar en not, hvari han på ett förolämpande sätt skilde mellan konungen
och nationen. Gustaf befalde då, att han inom åtta dagar skulle lemna
Stockholm, men Rasumovski qvarstannade till den 11 augusti i Stockholm, der
han, äfven sedan kriget utbrutit, underhöll en nästan öppen förbindelse med
de missnöjde.

Den 23 juni inskeppade sig konungen till Finland. Dagen förut hade
hertig Karl, hvilken såsom storamiral förde befälet öfver örlogsflottan, vid
Dagö fordrat salut af en mötande rysk eskader för att härigenom reta denna
till fiendtligheter, men försöket misslyckades, då den ryske befälhafvaren efter-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:22:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trsh5/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free