Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom hans begäran, oeh bunden af sina order, måste hertigen låta de ryska
skeppen passera. Då konungen den 2 juli (1788) ankom till Helsingfors, mottog han
emellertid underrättelsen, att några kosacker natten till den 28 juni i Pumala
sockeu anfallit den svenska gränsposteringen, samt att Sprengtportens
efterträdare i befälet öfver savolaksbrigaden, öfverste B. J. Hastfehr, med
anledning deraf inryckt i ryska Finland samt börjat belägra Nyslott. Enligt eu
allmänt gängse berättelse skall den ryska truppen bestått af förklädda
svenskar, men äfven om de angripande varit ryssar, så var dock händelsen påtagligeu
allt för obetydlig för att kunna kallas ett fredsbrott. Såsom sådant
behandlades den emellertid af Gustaf, som den 12 juli genom en deklaration
uppfordrade kejsarinnan att såsom vilkor för fredens återställande låta straffa
Basumovski, återgifva den 1721 och 1743 afträdda delen af Finland,
åter-lemna Krim samt antaga Sveriges bemedling i det turkiska kriget. Genom
en not af den 11 juli hade dock kejsarinnan redan förklarat sig ämna muta
våld med våld, och samtidigt började krigsrörelserna på allvar.
Att Sverige skulle kunna gå segerrikt ur kampen syntes ej omöjligt.
I hela det ryska Finland funnos vid krigets utbrott y några andra trupper
än fästningarnas garnisoner, och Katarina skall i första förskräckelsen varit
betänkt på att fly från Petersburg, hvars hela verkligt stridbara besättning
endast lär hafva uppgått till omkring 6 000 man. På en öfverrumpling ai
denna stad var också Gustafs krigsplan egentligen bygd. Anfallet skulle ske
på två vägar, i det hufvudstyrkan af de från Sverige öfverförda trupperna.
15 000 till 20000 man, skulle landsättas i Ingermanland och tvenne finska
armekårer under befäl af generalmajor Karl Gustaf Armfelt och dennes brorson,
gunstlingen öfverste G. M. Armfelt på strandvägen framtränga mot den ryska
hufvudstaden. Natten till den 12 juli gick den sist nämde med sin 2 000 mau
starka afdeluing öfver gränsfloden Kymmene elf, och den 18 stod han vid byn
Summa två tredjedels mil från fästningen Fredrikshamn. Dagen förut hade
den äldre Armfelt, hvars kår uppgick till 3 600 man, vid Anjala börjat
öfver-skrida gränsen samt framtränga mot Fredrikshamn.
För att landstigningen i Ingermanland skulle kunna företagas, fordrade
emellertid att svenskarne blefvo mästare på hafvet, och allt berodde derför pa
den strid som flottorna skulle utkämpa. Den 17 juli egde denna rum; med
15 linieskepp och 11 fregatter mötte hertig Karl och amiral A. J. Vrangel
denna dag vid Högland i Finska viken den ryska flottan, som 17 linieskepp
och 8 fregatter stark anfördes af amiral Greigh. Det sätt, hvarpå de svenska
vapnen vid detta tillfälle fördes, återkallade minnet af vår historias ärofullaste
tider. Hertigens skepp Gustaf III blef på en gång angripet af trenne
fienclt-liga fartyg, men räddades af grefve Baltsar Horn, som med skeppet Vasa
skyndade till dess undsättning och dervid sjelf fann hjeltedödeu. Svenskarae
förlorade i den fem timmar långa kampen ett linieskepp, ryssarne två, och da
de sist nämde följande dagen ej vågade förnya striden, tillskrefvo sig
sveu-skame segern. Det oaktadt var dock striden förfelad, ty långt ifrån att liafva
v blifvit tillintetgjord, kunde den ryska flottan under hösten blockera Sveaborg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
