Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan det ryska området blifvit utrymdt, under ryskt beskydd samlas till ett
slags riksdag, hvarigenom ej blott fred, utan äfven Finlands lycka skulle
kunna beredas, och för underhandlingens ytterligare drifvande infann sig
Sprengtporten vid gränsen. Emellertid hade K. G. Armfelts armé redan den 9
augusti (1788) gått tillbaka till Anjala, efter hvilken ort sammansvärjningen
erhöll sitt namn — anjalaförbundet. Här uppsattes nämligen den 12
augusti en »föreningsakt», hvari fredens återställande, ständernas
sammankallande samt upprätthållandet af riksdagens i regeringsformen grundade
rättigheter uppgåfvos såsom tillställningens egentliga mål; men att man dock ej
ämnade nöja sig härmed, visade ett samma dag utfärdadt så kalladt »cirkulär
i armeen», hvari bland annat yrkades, att rådet skulle tillsättas enligt 1720
års regeringsform1. Tillika undertecknades en »deklaration», hvarigenom de
förbundne sökte rättfärdiga det steg de tagit, och denna eller foreningsakten
sändes samma dag till konungen, som nu erhållit kännedom om stämplingarna
samt affordrat Armfelt räkenskap derfor. Så erhöll Gustaf fullständig visshet
om den hotande faran. Den yngre Armfelt rådde honom att låta fangsla
hufvudmännen, men Gustaf föredrog att använda sina älsklingsmedel, mildhet
och förställning. Han sökte sålunda genom anbud om förlåtelse återföra de
förvillade till deras pligt, men förblef för öfrigt overksam i lägret vid
Kym-menegård, och äfven generallöjtnant J. A. Mejerfelt, som nu fick öfvertaga
den äldre Armfelts befäl, gjorde ej, ehuru konungen fullt trogen, något försök
att undertrycka sammansvärjningen. I sjelfva verket var ställningen så
för-tviflad, att ett kraftigare uppträdande knappast varit rådligt. Myteriets
spridande till de öfriga armekårerna syntes blott vara en tidsfråga; då Hastfehr
den 20 augusti upphäfde blockaden af Nyslott, berodde detta åtminstone
till en del af de sammansvurnes bearbetningar, och konungen fick på det heLi
taget vara glad, att han ej i enlighet med åtskilliges önskningar beröfvades
sin frihet. Då ankom den 21 augusti underrättelsen, att Danmark stod
färdigt att gripa till vapen. »Jag är räddad», skall Gustaf härvid hafva utropat;
med snillets skarpblick hade han genast upptäckt, att denna händelse, som
syntes råga måttet af hans olycksöde, erbjöd en hedrande förevändning att
lemna krigsskådeplatsen, hvilket hittills synts honom såsom en feghet; och
mot den nya faran hoppades han med visshet kunna räkna på folkets
medverkan. Den 25 augusti afreste han från Kymmenegård; ett bref, som han
samma dag erhöll från de sammansvume, hvilka nu mottagit kejsarinnans
svar, återsände han ouppbrutet, men förnyade tillika sitt anbud, att de mot
vilkor af afbön skulle erhålla förlåtelse, och den 1 september ankom han
oväntadt för alla till Ulriksdal.
1 Ur ett inom armeen utspridt poem må följande för de sammensvornes åsigter betecknande
utdrag anföras:
»Jag svärdet fått att kronan stöda, »Jag svärdet fått att tappert strida
som på monarkens hufvnd är, for dygd, för kung, för fosterland,
men att ined lagbrott frihet döda
förgäfves man min arm begär.»
men ej att träldomsfjettrar smida
omkring min landsmans fria band.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
