- Project Runeberg -  Sverige under partitidhvarfvet, från år 1718 till år 1809 /
329

(1879) [MARC] Author: Rudolf Tengberg, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Olof Vallqvist, sins emellan ovänner, men öfverensstämmande i
hängifvenhet för konungen, voro jemte den först nämdes broder, lagman J. M. af
Nordin, lagman P. Z. Ålilman som blef bondeståndets sekreterare samt lagman
A. Håkansson, en son till den bekante bondetalmannen, konungens förnämsta
medhjelpare under riksdagen. Karl Emil Levenhaupt, en son till den
olycklige generalen af samma namn, blef landtmarskalk. U. von Troil,
numera erkebiskopy förde ordet i presteståndet, borgarnes och böndemes talmän
blef vo rådman A. Lid berg och Olof Olofsson från Östergötland. Den 2 och 3
februari 1789 öppnade konungen riksdagen med tvenne anföranden, i hvilka han
med kraftig vältalighet skildrade rikets farliga tillstånd samt sökte bevisa,
att fiendens stämplingar framkallat kriget. Adelns förbittring vände sig först
mot de skrifter, i hvilka krigsbefälet och ståndet sjelft blifvit angripna, och
den anhöll, att samtliga stånden skulle
hos konungen begära ej blott skrifternas
åtalande, utan äfven att de genom en
kungörelse skulle förklaras osannfärdiga.

De ofrälse stånden vägrade emellertid
att härtill gifva sin medverkan, och då
de den 4 och 6 februari beslöto att tacka
konungen for hans omsorg om rikets
försvar, vreds det farligaste vapnet:
yrkandet på en räfst angående krigets
uppkomst, ur den adliga oppositionens
hand. Härigenom undgick man dock ej
den ödesdigra brytningen. I siu
proposition hade konungen äskat ett hemligt
utskott af alla fyra stånden för att
med det samma öfverenskomma om
åtgärder till rikets räddning. De ofrälse
stånden fogade sig efter hans vilja, men
Frietzcky föreslog på rid dårhuset, att
utskottet genom en instruktion skulle
förbjudas att afgöra frågor, som enligt regeringsformen berodde af ständernas
beslut, och ehuru konungen lät förklara, att han ansåg detta stridande mot
regeringsformens stadgande om hemliga utskott, blef dock instruktionen
den 7 februari antagen af adeln; landtmarskalkens försök att i nästa plenum
(den 9 februari) upprifva beslutet framkallade på riddarhuset en storm af
förbittring, hvarunder ej ens Fersen synes hafva behållit sitt vanliga lugn,
och då konungen derefter förklarade, att det hemliga utskottet skulle
tjenst-göra såsom statsutskott, beslöt adeln den 14 februari icke dess mindre att
begära tillsättandet af ett särskildt statsutskott, livars göromål ej skulle vara
hemliga. Konungen, som i dessa riddarhusets beslut trodde sig se en
fortsättning af krigsbefälets försök att framtvinga fred och inskräukningar i hans
makt, beslöt å sin sida att till hvad pri3 som helst bryta motståndet, och han

229. Olof Vallqvist
(1755-1800).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:22:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trsh5/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free