- Project Runeberg -  Sverige under partitidhvarfvet, från år 1718 till år 1809 /
340

(1879) [MARC] Author: Rudolf Tengberg, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om Katarina 1772 måst smälta ett dylikt tilltag af Sverige, så var hon A
mycket mindre sinnad att låta sitt andra offer undslippa förderfvet, och
följden af detta forsok blef blott en ny delning (1793) samt slutligen (1795) det
olyckliga rikets fullständiga undergång. Äfven Gustaf följde med spänd
uppmärksamhet de polska angelägenheterna, och medan han som bäst var syselsatt
med sina planer mot Frankrike, uppsteg i hans lifliga sinne det äfventyrliga
förslaget att låta välja sig till konung i Polen. Visserligen visade det sig
snart outförbart, men om han fått upplefva 1793 års delning, är det knappast
antagligt, att han blott blifvit en overksam åskådare deraf.

Inom den högre förvaltningen hade redan 1789 den förändringen
inträffat, att Oxenstjerna nedlagt sin befattning med utrikesangelägenheterna
och fått till efterträdare statssekreteraren U. G. Franc. Inflytelserikast af

alla var emellertid Armfelt, som nu
efter Tolls fall stod på höjden af sin
lycka, men han ansåg sig dock i
friherre Evert Taube behöfva frukta en
medtäflare. Genom Armfelts inflytande
skildes Ruuth 1790 från
finansförvaltningen, som i stället öfverlemnades åt
ett slags kollegialt erabetsverk under
Håkanssons ordförandeskap, och af
honom och Armfelt öfvertalades
konungen 1792 att för sina finanser å nyo
söka hjelp hos en riksdag. Denna
åtgärd saknade ej sina vådor och hade
äfven afstyrkts af Vallqvist, som ansåg
att Armfelts afsigt med riksdagen blott
var att göra sig vigtig. På de ofrälse
stånden kunde Gustaf väl fortfarande
räkna. Då han återkom hem efter
236. Hans Axel von Fersen freden, hade Stockholms borgerskap

(1.65-1810). visat sin förtjusning genom att besluta

resandet af hans staty — den modellerades af Sergel och blef färdig 1808 —
och så länge han lefde, firade de ofrälse stånden med stora högtidligheter
årsdagen af förenings- och säkerhetsaktens utfärdande, och förslag väcktes till
och med om bildande af en öfver hela landet utgrenad ofrälse klubb, kallad
odalmannagille, hvars uppgift skulle blifva att skydda konungens och de
ofrälse ståndens rättigheter. Men deremot kunde man befara, att riksdageu
skulle väcka den adliga oppositionen till nytt lif, och för att förekomma detta
ansågs nödigt att vidtaga utomordentliga försigtighetsmått. Sålunda kallade?
ständerna denna gång ätt sammanträda i G ef le; inga adliga embetsmän fingo
utan särskild tillåtelse bivista riksdagen, och J. M. af Nordin, som förordnats |
till ståthållare på Gefle slott, vidtog kraftiga åtgärder till ordningens
upprätthållande. Dessutom hölls öppet bord för riksdagsmännen af flere personer,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:22:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trsh5/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free