Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finna sina egna åsigter, och härigenom alstrades en fanatism, som ej ens
ryggade tillbaka för ett konungamord. Under vintern 1791—1792 bildade sig
en sammansvärjning, hvars syfte var konungens undanrodjande. Den, som
åtog sig att utföra dådet, var för detta kapten Jakob Johan Anckarstrom
(född 1762). En rättegång för lasteligt tal mot konungen hvari han 1790
invecklades synes fullständigt hafva bragt hans af naturen råa och hämdgiriga
sinne ur jemvigt samt till ursinne stegrat det hat, han liksom så många andra
af hans stånd efter 1789 års händelser fattat till Gustaf, och han intalade sig
småningom, att dennes undanrodjande vore den största tjenst, han kunde
bevisa sitt land. Hans närmaste medbrottslingar voro de båda unga grefvarne
Adolf Ludvig Ribbing och Klas Fredrik Horn, den förre en son till
riksrådet F. Ribbing, den senare till general F. Horn, som efter sitt deltagande
i 1772 års statshvälfning gått så långt i beundran för Gustaf III, att han ville
förändra sitt namn till Gustafsvän, men sedermera blef en ifrig medlem af
oppositionen. Djupt invecklad i företaget var äfven friherre Ture Johan
Bjelke; bröderne Jakob och Johan von Engeström samt kunglig sekreteraren
I. Liljestråle egde åtminstone kännedom om, att någon plan niot konungens
person var å bane. Den gamle, nu 72-årige Pechlin var emellertid
sannolikt sjelfva själen i sammansvärjningen; hans hus utgjorde en samlingsplats
för de missnöjde, och utan att sjelf synnerligt framträda eggade och ledde
han deras sinnen. Naturligtvis var en förändring i statsskicket det mål, till
hvilket konungamordet ytterst syftade, och för att lyckas häri ansågo de
sam-mansvurne nödigt att äfven försäkra sig om militärens medverkan. I denna
afsigt vände de sig till öfverstlöjtuaut Karl Pontus Liljehorn vid gardet,
och denne, som dock af Gustaf blifvit öfverhopad med välgerningar, lät sig
indragas i det ohyggliga företaget. Genom honom blef äfven löjtnanten vid
artilleriet Karl Fredrik Ehr ens värd1 vunnen, och majoren dersammastädes
K. E. von Hartmansdorff var ej heller alldeles okunnig om planen. Huru
vida andra än dessa varit invecklade i sammansvärjningen mot konungens lif,
har aldrig blifvit uppdagadt, men att åtminstone planer på en
statshvälfning haft en vida allmännare spridning bland den missnöjda adeln är i hög
grad sannolikt, och såsom hufvudman för dessa har man utom Pechlin ansett
Jakob von Engeström.
1 Atten EhreilSVärd. Johan Jakob Sehreffer, adlad Ehrensvurd, öfverate, * 1731.
Augustin, f- 1710,
grefvc, fältmarskalk,
f 1772.
Karl, friherre, öfverste
för artilleriet, * 1770,
g. m.l) Margareta
Gyl-lengranat, 2) Anna
Antoinetta Gyllenborg.
Anna Maria, f 1798,
g. iu. riksrådet G. A.
Hjärne.
Fredrik, friherre,
generalmajor, 1807.
Karl August, f.
1745,
öfverami-ral, generalamiral, f 1800.
1) Gustaf Johan, [-memoarförfattare, kammarherre,-]
{+memoarförfat-
tare, kammar-
herre,+} envoyé,
t 1783.
1) Karl August,
generallöjtnant,
f 1805.
1) Johan Angust,
öfverste,
generaladjutant, f 1802.
2) Karl Fredrik, f. 1767,
löjtnant, beröfvad
adelsks-pet oeh dömd till
landsflykt 1792, antog namnet
Gyllembourg, *1815. g.m.
fru Thomasine Kristina
Heiberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
