Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liljensparres nit med synnerlig skärpa, och inom några dagar hade öfver 40
personer blifvit häktade såsom misstänkte. Den utsträckning målet syntes
vilja taga uppskrämde emellertid hertigen, och efter någon tid lät han
lös-gifva en mängd af de fängslade samt befalla Liljensparre att vid sina
undersökningar iakttaga större varsamhet. I följd häraf inskränktes rättegången,
som inför svea hofrätt fördes med iakttagande af alla lagliga former, till dem
som voro mest besvärade. Anckarströms öde blef först afgjordt. Den 19, 20
och 21 april 1792 staldes han i halsjern samt piskades på olika ställen i
hufvud-staden, och den 27 april halshöggs han vid Skanstull, sedan han förut mist
högra handen. Hans slägt erhöll tillåtelse att förändra sitt namn till
Lövenström. Horn, Ribbing, Liljehorn och Ehrensvärd, hvilka alla frivilligt
bedömdes att mista adelskapet samt
halshuggas, men hertig Karl förbytte den
15 augusti, under uppgift att Gustaf
sjelf bedt om sina mördares försköning,
det sist nämda straffet till evig
landsflykt. Bjelke hade redan den 22 mars
genom att taga gift undandragit sig
lagens arm; Pechlin, som ihärdigt
förnekat sanningen af hvad de öfriga
anklagade lagt honom till last, insattes
på Varbergs fästning, der han afled
1796; Hartmansdorff och Jakob von
En geström straffades med tjenstens
förlust och någon tids fängelse, Johan vou
Engeström med ett års suspension och
Liljestråle med några veckors fängelse.
Den mildhet som visades de
brottslige har allmänt tillskrifvits Gustaf
Adolf Reuterholms inflytande. Denne
man, som nu kom att spela en
synnerligt betydelsefull rol, var född 1756 och
Faderns fängslande och afsättning vid
1772 års statshvälfning hade hos Reuterholm uppväckt ett ilskefullt hat till
Gustaf III, och denna känsla förmådde honom att med nästan fanatisk ifver
omfatta de frihetsläror, som under detta århundrade predikades i Frankrike
och som slutligen buro sin frukt i den stora revolutionen. I denna
ideströmning gjorde sig emellertid tvenne riktningar gällande, en nyktert
förstånds-mässig, hvars förnämste bärare var Voltaire, och en svärmiskt känslosam, som
i Jean Jacques Rousseau egde sin målsman. Reuterholm tillhörde den
senare riktningen, men i viss mån var han härvid offer för ett sjelfbedrägeri,
ty under det att Rousseaus läror syftade till den mest vidsträckta jemlikliet,
slog Reuterholms bördsstolthet stundom nästan öfver i det löjliga. Samma
fåfänga som röjde sig häri kom honom äfven att anse sig sjelf såsom en ut-
kände sin andel i sammansvärjningen,
239. Gustaf IV Adolf
(1778-1837).
son till riksrådet E. K. Reuterholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
