Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
märkt vältalare och statsman. Att få spela en politisk rol var i synnerhet
föremål för hans åtrå, och då denna hans önskan blifvit uppfyld, visade han
sig till ytterlighet afundsjuk om sin makt. Hans begåfning var emellertid
temligen medelmåttig; han saknade den besinning och fasthet, som är af
nöden för att kunna leda en stat, och hans egentliga förtjenst var en stor
arbetsamhet. Det mest utmärkande för Reuterhohn var dock hans vidskepelse.
Hans känslosamhet fann ej ens i Rousseaus läror en tillräcklig näring, utan
han hängaf sig med den mest lidelsefulla ifver åt det hemliga ordensväsen,
med dess bihang af spådomskonst, andebesvärjelse och dylikt, som utgjorde en
af tidhvarfvets käpphästar, och härigenom lyckades han tidigt förvärfva ett
oinskränkt inflytande öfver hertig Karl. Vid Gustafs död befann sig
Reuter-holm på en utrikes resa, men hemkallades genast af hertigen, och den 3 juli
1792 ankom han till Stockholm. Han utnämdes nu till president i
kammarrevisionen, inkallades i konseljen och blef från denna tid Sveriges egentligo
regent, i hvars hand hertig Karl endast var en viljelös docka.
Det första uttrycket för de grundsatser, som Reuterholm införde i styrelsen*,
var en ny tryckfrihetsförordning af den 11 juli 1792,
genom hvilken ansvaret i allmänhet återfördes från
bok-tryckarne till författame och rättigheten att utgifva
periodiska skrifter åter frigafs. Huru nyttig denna
åtgärd än var — och den uppväckte också en allmän
belåtenhet — bar den dock allt för starka spår af Reuterholms
svagheter. Den nya lagen bestod nämligen till största
delen af allmänna, högtrafvande fraser, som innehöllo
ett temligen genomskinligt klander af Gustaf III:s
styrelse,, och ehuru den förbjöd smädeskrifter samt angrepp
mot religionen, sedligheten, regeringssättet och främ- 2i0m Gustaf IV Adolfa 81gl11-
, , , j. , ,..n j • l rv j vi Med konungens valspråk: Gud
mande makter, iaststalde den inga straff tor dylika och folket,
brott. Naturligtvis kunde Reuterholm ej trifvas tillsammans med Gustafs
vänner, och hans hemkomst medförde derfor de mest genomgripande förändringar
i den högre förvaltningen. Taube, som vid Gustafs död kommit i spetsen för
de utrikes ärendena, fick jemte Franc draga sig tillbaka, och denna
styrelsegren anförtroddes i stället åt baron Fredrik Sparre och Lars von
Engest r öm. Den förre, hvars svaga och vacklande karakter gjorde honom
synnerligt behaglig för Reuterholm, erhöll härvid den återupplifvade titeln af
rikskansler samt blef till namnet den främste inom ministeren; den senare,
hvilken såsom Gustaf III:s sändebud i Polen visat prof på stor duglighet och
fosterlandskärlek, men såsom broder till Jakob och Johan von Engeström var illa
anskrifven hos gustavianerne, blef hofkansler. Toll blef svenskt sändebud i
Varsjav, och Armfel t, hvilken för sin helsa måst resa till Aachen, skildes
härunder från öfverståthållarembetet och gjordes till svenskt sändebud i Napoli.
Nordin hemsändes till sin skola och Vallqvist till sitt stift, hvarefter
ecklesiastikexpeditionen snart åter förenades med den inrikes expeditionen. Det
samma skedde äfven med finansexpeditionen, och Håkansson nödgades återgå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
