Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på skampålen; de båda andra benådades väl från dödsstraff, men fröken
Ruden-sköld nödgades den 23 september 1794 schavottera på Riddarholmstorget samt
insattes derefter på spinnhuset; Ehrenström och* AminofF insattes för lifstiden
på Karlstens tastning. Toll, som dock afstyrkt all rysk inblandning, straffades
med två års fästning i Wismar; konungens guvérnör, grefve^Nils Filip
Gyldenstolpe måste nedlägga sin befattning; Schröderheim, ehuru ej öfverbevisad om
något brott, fick lemna sitt landshöfdingsembete och dog följande året i stor
fattigdom. Denna rättegång gagnade ej regeringens anseende. Man fann det
besynnerligt, att de, som stämplat för en ministerförändring, skulle behandlas
med Större stränghet än medbrottslingarne i Gustaf III;s mord, och i
synnerhet upprördes allmänheten öfver den olyckliga fröken Rudenskölds grymma
behandling, hvilken inånga, med kännedom om att hertigen egnat henne en
försmådd kärlek, voro böjda att tillskrifra
en personlig hämdlvstnad af lägsta slag.
En synnerligt lycklig följd af
Sveriges neutralitetspolitik blef ett
närmande mellan de skandinaviska
länderna. Afven Danmark, hvars öden
fortfarande leddes af den utmärkte A.
P. Bernstorff, hade nämligen vägrat både
q,tt deltaga i kampen mot revolutionen
och att afbryta sina handelsförbindelser
med Frankrike. Liksom Sverige hade
det härigenom ådragit sig Rysslands och
de öfriga förbundna makternas ovilja,
och under sådana förhållanden låg
tanken på en samverkan mellan de båda
nordiska rikena naturligtvis nära till
hands. Den 27 mars 1794 afslöts också
ett neutralitetsforbund hvars syfte
var, att Sverige och Danmark skulle med
gemensamma krafter söka skydda sin handel mot de krigförande makternas,
i synnerhet Englands, våldsamma ingrepp, och i följd häraf blefvo under detta
och de närmast följande åren förenade svenska och danska krigsflottor utsända.
Det bästa härvid var dock, att närmandet mellan regeringarna åtföljdes af ett
närmande mellan folken. Under intrycket af den gemensamma faran väcktes
nämligen för första gången på båda sidorna om sundet medvetandet om de
skandinaviska folkens slägtskap till lif, och det urgamla nationalhatet började
nu förbytas i känslor af broderlighet och vänskap.
Emellertid ville de svenska statsmännen ej nöja sig med det säkra cch
naturliga stöd som Danmark kunde erbjuda; de hade svårt att afstå från det
lockande, fast vanskliga hoppet om franska underhållspenningar, och sedan
förhållandena i Frankrike 1794 börjat antaga en menskligare karakter, fick
Stael von Holstein dit återvända. Den 23 april 1795 erkände han på Sveriges
245
Magdalena Charlotta Rudensköld
(17 U6—1823).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
