Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Napoleon. Blockaden af de preussiska hamnarna upphäfdes nu, hvaremot
Gustaf Adolf fick tillfredsställa sin envishet och fåfänga genom att låta omkring
1 500 man å nyo besätta Lauenburg (augusti 1806). Den möjlighet till ett
kraftigt bekämpande af Napoleon, som det preussiskt-franska kriget öppnade, forstod
han deremot ej att begagna, utan återvände nu den 12 september till Sverige,
under det att hans trupper fortfarande fingo blifva overksamma i Pommern
och Lauenburg. Napoléons lycka var sig emellertid lik. Den 14 oktober
1806 krossade han den preussiska krigsmakten genom den stora dubbelstriden
vid Jenaoch Auerstädt, hvarefter större delen af den preussiska monarkien
besattes af hans trupper. Den svenska härafdel ningen i Lauenburg blef
härigenom kringränd af fienden, och den 6 november nödgades största delen
deraf i Liibeck sträcka gevär för den franske marskalken Bernadotte, som
emellertid med utsökt välvilja behandlade de fangne. I förhoppning att kunna
vinna Sverige dröjde likväl fransmännen i det längsta att anfalla svenska
Pommern, men då Gustaf Adolf afvisade alla Napoléons förslag, lät denne
omsider den 28 januari 1807 marskalk Mortier infalla i Pommern och blockera
Stralsund. Här fördes befälet af generalguvernören Hans Henrik von Essen
och Armfel t, och den 1 april vunno desse en seger, som nödgade fransmännen
att med en förlust af omkring 1300 man utrymma det svenska området.
Svenskarne besatte nu de angränsande delarna af preussiska Pommern, men
då Mortier snart återkom med ökad styrka, fann Essen rådligast att den 18
april genom ett stillestånd betrygga det svenska Pommern. Emellertid
fortsatte Napoleon sitt segerlopp. Genom den väldiga drabbningen vid Friedlaud
den 14 juni bröt han äfven ryssarnes motståndskraft, men ehuru detta gal
honom tillfälle att med samlad styrka vända sig mot Sverige, uppsade Gustaf
Adolf, som nu återkommit till Stralsund, den 2 juli stilleståndet.
Följden-häraf var, att omkring 30000 fransmän under marskalk Brune inbröto i svenska
Pommern och fullständigt inneslöto Stralsund, som den 20 augusti
kapitulerade, sedan konungen och armeen de föregående nätterna räddat sig till
Rugen. Fransmännen beredde sig emellertid att följa efter, och den 12 000
till 13 000 man starka svenska armeen syntes redan så godt som förlorad.
Till åll lycka nödgades emellertid konungen, hvars besynnerligheter under
dessa händelser allt mer tilltagit1, af sjukdom att öfverlemna befalet åt Toll,
och sedan denne förmått honom att återresa till Sverige, öppnade han den 7
september i Stralsund en underhandling med Brune. Med stor fintlighet kom
han denne att tro, det Gustaf Adolf på Riigen blifvit skild från regeringen,
och i förhoppning att detta skulle medföra en förändring i Sveriges politik,
lät marskalken aflocka sig ett fördrag, i kraft hvaraf den svenska armeen
med alla sina förråd fick obehindradt återvända till Sverige.
1 Det berättas att han efter stilleståndets uppsägning beredde sig till striden genom att
anlägga Karl XII:s pistoler; icke dess mindre undvek han sedermera forsigtigt farorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
