Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
död 1743, anses, af hvilka den förre
genom öfversattningar gjorde sina
landsmän bekanta med den franska
klassicitetens förnämste smaklärare, Boilean,
och den senare i sina satirer strängt
gisslade sin tids platta rimmare. Den
man, som förskaffade de franska åsigtema
fullständig seger, ehuru han närmast
hem-tade dem från England, var emellertid
Olof von Dalin, hvilket dock mindre
skedde genom hans bekanta tidskrift
Argus än genom hans skaldestycken,
af hvilka det förnämsta är en sång,
»Svenska friheten». Efter sin anställning
vid hofvet författade han ej något större
skaldeverk, men riktade i stället vår
literatur med en mängd synnerligt tacka
visor. Bland Dalins samtida diktare
märkas författaren till Sinclairs visan A. O del,
281. Jakob Jonas Björnstål J. Mörk, vår förste egentlige roman-
(i73i-i770). författare (1714—1763), den känslofulla
Hedvig Charlotta Nordenflycht, död 1763, prestmannen J. Vallen berg
(1746—1778), bekant genom sin humoristiska reseskildring: »Min son på ga-
lejan», Atis och Camillas älsklige sångare
G. F. Creutz och den mera sträfve G.
F. Gyllenborg, död 1808, af hvilka
de tre sist nämde äfven verkade
under Gustaf lll:s tidhvarf. Den diktning
som uppstod under detta förhåller sig
till frihetstidens såsom blomman till
knoppen. Den svenska skaldekonst, som
bestämdes af den franska klassiciteten,
nådde då sin rikaste utveckling, och i
vissa fall höjde man sig till och med
öfver förutsättningarna. Äran af denna
blomstring tillkommer i främsta rummet
Gustaf III sjelf, ty om också de
sångar-krafter, som vårt land vid denna tid
egde, voro ovanligt rika, var det dock
hans kärleksfulla vård, som beredde dem
det gynsamma tillfället till utveckling.
Om hans betydelse för den
svenska skådebanans utveckling och om
hans personliga förhållande till sin tids skalder är förut taladt (s. 295),
hvarför vi nu inskränka oss till några uppgifter om dessas verksamhet
282. Benjamin Karl Henrik Höijer
(1767—1812).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
