Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket mer framstående person hemma i Stockholm, der han såsom
öfver-intendent ledde hela det vidlyftiga slottsbygnadsarbetet och var preses for den
»kungliga målar- och bildhuggarakademien» som han sjelf stiftat. Han
var under sin lyckas dagar den egentliga medelpunkten för konstodlingen i
landet, och hans hus en samlingsplats för konstnärerne.
Med hofvet stod han i början, såsom vi ofvan sett, på bästa fot, och
kärleken till konsten var ännu ett band mellan honom och det förras ledande
vilja, Adolf Fredriks drottning. Lovisa Ulrika (s. 108, 125), uppfostrad i
Friedrich II:s hof bland franska konstnärer och vitterlekare, saknade hvarken lust
eller förmåga att spela mecenat i sitt nya hemland. På Drottningholm sågs
snart ett utvaldt taflegalleri, vid hvars samlande Tessin var henne behjelplig.
Och här utvecklade sig kring Lovisa Ulrika ett spirituelt hoflif i former, som
lånades från Versailles och
förskönades af konsten i rococodrägt. Men
hvarken ädlingen-hofmannen eller
drottningen utan makt och utan
penningar voro mecenater i den meningen,
att de gjorde beställningar på
konstverk af monumental betydelse.
Tidhvarfvets konst egde ett
aristokratiskt lynne, afsedt för de
samhällskretsar, som voro invigda i den
franska bildningen. Frankrike,
Versailles och Paris, var i högre grad
än någonsin förut smakens härd;
der-ifrån utgingo smakbuden och
konstnärer, som förkunnade dem i hela
verldsdelen, icke minst diktatoriskt
hos oss. Den från Italien på
1500-talet utgångna renässanskonsten, som
sedan urartat till »barockens» svulst
och öfverdåd, hade, såsom vi nämt, i
Frankrike under Louis XIV fått en egen prägel af förnam och stel prakt,
konstlad, men ståtlig som allongeperuken. Med 1700-talets inbrott gör sig nu
en ny skiftning i smaken gällande; den lätta, lekande, graciösa, men
sjelfsvål-diga rococons tid var kommen. Några nya former i stort skapade denna
konststil icke; minst sjelfständig var den ock i arkitekturen, mest egendomlig i de
mindre konstarterna och framför allt i dekoration samt boningsrummens
inredning och utstyrsel; den tillmöteskom dér det stigande behofvet af
beqväm-lighet och ledig elegans. Salongerna och budoarerna i Paris på Louis XV:s
tid voro häri mpnster för hela den fina veriden i Europa, lika som de
lif-liga, lättsinniga, sirliga markiserne, markisinnorna och deras öfriga moderna
inbyggare voro typer för tidens menniskor. Smakens förändring visar sig
äfven och kanske påtagligast i klädseln, såsom vi ännu kunna se på porträtten
8vtrigti historia. V. 26 t
VjOOQ IC
291. Karl Fredrik Adelcrantz
(1716-1796).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
