Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
studium trognare följde utlandets, i synnerhet Frankrikes, samtida efterdömen.
Emigrationen fortfor nu som under frihetstiden. Några af de mest betydande
talangerna tillhöra mera Frankrike än hemlandet; så figurmålame i olja Roslin
och Wertmuller, miniatyrmålarne P. A. Hall och den yngre Lafrensen. K.
G. Pilo, liksom än mer Mandelberg, lefde sin längsta tid i Kjöbenhavn; K.
F. von Breda och E. Martin fingo sin utbildning i England, i hvars nu
sjelf-ständigt blomstrande målarskola de förvärfyade vissa egenskaper, i synnerhet
en mer pbetisk färgkonst, hvilka välgörande stucko af mot den franska
skolans flackhet. Martin var en begåfvad idkare af landskapsmåleriet, hvilken
konstart först nu höjer sig till betydenhet i vårt land. Lika så börjar först
nu det genremåleri idkas, som sedan blifvit af så stor betydelse i vårt måleri.
Den flitigaste genremålaren var under denna epok den något torre Hilleström.
För öfrigt behandlade figurmålame de
af gammalt öfliga antika och
allegoriska ämnena. DesjJrez målade som
nämdt teaterdekorationer. Flitigast
idkades fortfarande porträttmåleriet, hvari
så väl Hall och Lafrensen som Roslin,
Wertmiiller, K. F. von Breda med flere
voro framstående talanger; L. Pasch
och P. Krafft hafva vi redan förut nämt
(s. 407). Lika så är ofvan antydd den
betydelse, kopparsticket och
medaljgravyren genom talangfulla idkare egde
ännu under Gustaf Ill:s tid. En
egendomlig och ensamt stående företeelse
är smålandsbonden Per Hörberg, ett
slags tusenkonstnär och ett
spekulerande hufvud, sådana man ej sällan
träffar än i dag bland vår allmoge.
Bland hans rika anlag synes sinnet
för målning hafva varit det starkaste,
och kanske var han anlagd till en större kolorist än någon af de då
lef-vande akademiskt bildade målarne. Men bristen på konstnärlig uppfostran —
han kom ej förr än vid 37 års ålder (1783) till hufvudstaden och mottog ej
heller då någon grundligare undervisning — hindrade honom att blifva annat
än dilettant. Då man emellertid betänker, att han utom annat målat ej
färre än 87 altartaflor i landsortskyrkor, finner man att han predikade sin
konst för mångdubbelt större kretsar än flertalet af artisterne i hufvudstaden,
de kretsar nämligen, som då, liksom till god del än i dag, stodo utom den
akademiskt skolade konstens sfer, och som i sina kyrkor egde så godt som
det enda tillfallet till bekantskap med de bildande konsternas verk.
Gustaf IY Adolfs regeringstid är en svaghetstid inom konsten.
Konungen var ingen mecenat, och den tryckta stämningen i landet tyckes hafva
309. Per Hörberg
(1740-1816).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
