Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Zulu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 15 —
hade äfven i yngre år lärt en del läsa, men sedan han blef äldre hade
han lemnat och glömt alltsammans. Jag hade en lång stund samtal med
honom. Han insåg nu vigten utaf att lemna syndalifvet och bli en
kristen, men det var en sak, som band honom, och från hvilken han
hvarken kunde eller ville komma loss. Han stod nämligen i beredskap att
taga sin andra hustru och hade redan betalt 13 kor för henne (3
återstodo ännu), och ville han hellre gå förlorad än lemna denna. Jag sökte
allt hvad jag kunde, ?*ven med tårar, öfverbevisa honom om hans
farliga belägenhet och om nödvändigheten af att i tid söka räddning, men
förgäfves. Då jag sedan, innan jag skildes ifrån honom, talade om att böja knä
och bedja till Gud, sade han: "Umfundisi" du får inte bedja Gud om att han
skiljer mig och min blifvande hustru åt; det vill jag inte.u Naturligtvis
gjorde jag det ändå, ty af hvad jag kunde förstå var det endast denna sak,
som fängslade honom. Många stå der i samma ställning, öfverbevisade
men dock så hårdt bundna. O det förderfliga månggiftet! Hvilken snara
det är för de stackars männen. Då man berör detta ämne f ch
framhåller det eländiga häri, så gå de helst sin väg och vilja ej ha något
mer med enom att skaffa. Följden deraf blir att församlingen ökas med
kvinnor och barn; men männen stanna utanför. Så att troligen kommer
det att i himmelen blifva flera kvinnor än män, efter som förhållandena
här gifva vid handen. Stort likväl, att Gud ej har anseende till personer,
utan den ene såväl som den andre får komma. Vi ha äfven glädjen
att få se gång efter annan, huru skaran, som hör Jesus till, förökas; och
hafva den sista tiden ej så få sagt sig hafva fattat beslut att följa
Herren. Ibland den tatika skara, som sistlidne söndag var samlad, var det
3 (en äldre kvinna och två ynglingar), som stodo upp och bekände sig
vilja tro på Herren. Hjertats lönligheter känner ensam Gud. Dock, så
långt vi kunde se, syntes det vara allvar hos dem! — Jag har nu om
onsdagarna begynt att ha förberedande dopmöten för dem, som önska
döpas och intagas i församlingen. De äro 4 vid stationen utmed hafvet,
som tänka på att bli döpta, samt en del äfven här. Äfven ha på en
annan plats omkring 5/4 mil härifrån, der vi ha regelbunden
verksamhet; några kommit till under den sista tiden. Gud vare lof! Hans
frälsningsvagn rullar fram ibland oss, och de äro saliga, som stiga på.
Måhända har den snart passerat förbi. Allt tyder på, att tiden snärt är
fullbordad. Det kan ej pågå, som det gjort hittills, lång tid till. De
egyptiska plågorna synas ha kommit igen utförande sin stora mission.
Gräshopporna ha ännu inte lemnat landet, utan utföra de ännu sitt
arbete ödeläggande hvad det stackars folket genom möda och arbete
lyckats plantera. Dock hvad värre är; de synas nu genom rinderpesten
förlora all sin boskap, "deras enda hopp", som de säga. I
granngårdarna häromkring, der det för några veckor sedan fanns kreatur i
mängd, är nu deras "izibaga" (inhägnader) så godt som alldeles tomma.
De många åtgärder, som vidtagits för att hindra dess förhärjande
framfart, synes alla vara förgäfves. Jag har äfven här på Bethel haft litet
känning af denna pest. En ko tillhörande en farmare härute, hvilken
jämte andra varit här, dog förliden vecka efter 2 dagars sjukdom.
Äfven en af de oxar jag öfvertog af Nilssons, då de reste, har varit nära
döden; men som svar på bön gjorde Gud den helbregda igen. "Alla
edra Önskningar vare kunniga inför Gud." O huru stort att ega denna
tillförsigt under allt och i allt. Man skulle eljest inte kunna härda ut
i detta land. Men nu går det igenom, om också ej alltid i triumf,
genom Honom, som älskar oss. Det är ändå en underlig tid, som nu är
här i Afrika. De gamle, som pröfvat på vexlingarna, förundra sig och
säga att sådana forhållanden, som nu äro, ha de aldrig varit med om.
De stå der nu rådlösa, utan hopp både för nu- och framtid.
Innan jag slutar, skulle jag vilja nämna litet om vårt kvartalsmöte,
som vi hade här den 12—13 okt. Jag hade väntat att åtskilliga af
syskonen skulle komma hit, men innan den utsatta tiden var inne, fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
