Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Något för barnen att få.
- Från Frötorp, Nerikes Kil. Vid fru Maria Anderssons graf den 22 Okt. 1897.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade också med stilla glädje sett, huru hoppets stråle trängde sig in
i denna olyckliga själ och huru en stilla frid bredde sig ut öfver de
bleka anletsdragen. Nu hade han efter denna stora själsskakning
insomnat stilla såsom ett barn
Den ena tåren efter den andra rullade utför Marthas kinder. Huru
lycklig hon var! Nu var hennes enträgna bön om Göstas frälsning
hörd, och hvarför icke tillstå det, hennes hjerta hade vaknat, hon
älskade denne sjuke landsman, trots allt det motstånd han gjort mot
denna känsla. Bion var ju vigd till att vara en tröstens och
hugsvalelsen prestinna ibland jordens sorg och lidanden, skulle hon väl
öfvergifva denna sin första kärlek? Vi skola se del i nästa n:r.
P. S. Till sist vill jag nu passa på och tillönska eder, min
kära, stora barnskara, och det icke blott eder, utan alla läsare och
vänner af Trons Segrar
Ett godt nytt år! Ett godt nytt år!
fullt af både nöd och nåd, som fostrar oss för himmelen. Ny nåd,
som lärer oss att försaka ogudaktigheten och de verldsliga lustarna.
Ny nåd att se Guds fadershand i alla skickelser, som möta oss i lifvet.
Ny nåd att vänta vår brudgum från himmelen. Ny nåd att tjena
honom troget, till dess han kommer. Ny nåd att under väntanstiden
sitta stilla på läropallen och flitigare än hittils lara oss de lexor han
gifver. Ja Herren göre allting nytt för oss under detta nådens år
1898! önskar af allt hjerta er ringe vän
Onkel Eric.
Glömmen icke bort Onkel Eric i edra förböner och skrifven ofta
till honom.
Från Frötorp, Nerikes Kil.
Vid fru Maria Anderssons graf den 22 Okt. 1897.
’’fen pilgrim ålvr gått ur tiden.
En syster kär. en niaka god,
Och iug.111 i den sålla friden,
Dit städa» hennes längtan stod.
Hon hvilar mi .sa Inga. så nöjd
Och njuter af de sällas fröjtd
V:tL kon, härnere v:ir ju üiYM.
Men rikt på vexLng, fröjd och .sorg.
Dock blef åt henne detta gifvet: ~
Alt pek.t mot var frii Lönings borg
Och säga: "Se. den lilippa.ii der
Vår enda säkra tillflykt är".
Nu stoftet my Ilats ned i gruset:
Men anden sig har svingat opp,
Dit opp till rätta fadershuset.
Ja, det var städse hennes hopp,
Att der få möta vännen kär.
Den. bäste han af alla är.
Sin uppgift fyllde hon i lifvet
Som trogen maka, moder kär,
Men ack, hur tomt har hemmet blifvit,
När hon ej mera finnes der
Men tack och pris, vår Gud och Far
Den hafva vi ju ändock kvar.
Och hoppet se’n, att vi snart åter
Hvarandra se der ofvan skyn,
Der aldrig, aldrig någon gråter.
O, hvilken härlig, härlig syn!
Vi mötas der, o syster kär,
Vårt sköna, ljufva hopp det är.
Till dess farväl; och fridfullt hvila
Uti ditt stilla, lugna bo!
Som pilgrimer vi framåt ila
Och finna aldrig verklig ro,
Förrän vi lyckligt hunnit hamn
Och hvila i vår faders famn.
Af J. K—g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 04:22:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ts/1898/0028.html
