- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / 1898 /
25

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyårsvälsignelse från Gud.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


illustration placeholder
Nyårsvälsignelse från Gud.

illustration placeholder


Mycken och öfverflödande välsignelse gaf Gud oss, då vi på årets
första dagar voro församlade till evangelistmöte i Tibro missionshus i
Vestergötland. Ett referat af ett möte, der man varit samlad omkring
Guds ord under Andens kraftiga närvaro, blir alltid blott en matt,
svag skuggbild af sjelfva verkligheten. Och särskildt fruktar jag att
så nu blir förhållandet, särdeles som den rika förkunnelsen af Guds ord,
som förekom, endast i alltför sammanträngd form måste återgifvas. Dock
Gud kan välsigna äfven några brödkanter, så att de smaka väl och
blifva till en närande och styrkande föda.

Riksdagsman E. Hedin begynte mötet på nyårsdagens förmiddag,
med att läsa ps. 65.

I Zion lofvar man Gud. Derofvan i Guds härlighetsboningar blir
löfvet fullkomligt och ljuder utan återvändo. Men redan här på jorden
blir Gud prisad, så snart han blir känd. Då Jesus föddes för att bringa
frälsning åt syndens fångar på jorden, blef det lof. Änglarne sjöngo:
"Ära vare Gud i höjden." Herdarne gingo tillbaka från Betlehem,
"prisande och lofvande Gud för allt hvad de hört och sett, såsom det hade
blifvit dem sagdt." Den gamle Simeon lofvade Gud. Profetissan Hanna
prisade Herren och talade om honom till alla dem, som i Jerusalem
väntade förlossning. Den, som något lärt känna Guds kärlek och smakat
hans godhet, kan icke annat än af allt hjerta åstunda att hvarje menniska
komme till honom. När allt annat förbleknar och Ögat brister i döden,
står dock Jesus kvar för det hjerta, som funnit honom. Och allt måste
tjena en sådan själ, icke minst lidandena. Genom dem dragas vi
närmare Herren, och vi skola en gång mest tacka Gud för de hetaste
ugnarna såsom mest vinstbringande för evigheten.

I Jesus ega vi frigörelse och seger samt all nådens rikedom. Den
som sitter vid Konungens fulldukade bord behöfver ej lida brist och
knota. Men vi kunna förhålla oss mycket olika i fråga om att taga ut
af de rättigheter som äro oss skänkta. Vi känna kanske till allegorien
om mannen, som på konungens bjudning flyttade in i ett af de bästa
rummen i det kungliga slottet. Der var så solljust, varmt och gladt.
Han åt hvar dag vid konungens bord, lefde glad och utan bekymmer
och prisade konungens godhet.

En dag träffade han en gammal kamrat, som såg så olycklig ut,
fastän samma fria bjudning hade utgått till honom och samma
förmåner stodo honom till buds. Men saken var att under det att den förre tog
konungen på orden och trodde att det var hans fulla mening att hans
gäster skulle ega och bruka allt, som han ställt till deras förfogande
och som kunde tjena till att rikligen förnöja och tillfredsställa dem och
så kunna med gladt hjerta prisa honom för härlig uppfyllelse af alla
sina behof (Phil. 4: 19), så vågade deremot icke den sednare att
förtoen-fullt göra sig tillgodo hvad konungen i sin "godhet och menniskokärlek"
erbjöd, fastän han visst icke ville försmå och förakta sin konungs
nåd. Den förre bodde i ett rum, öfver hvilkets dorr stod: "Våra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:18:14 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ts/1898/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free