- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / 1898 /
36

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från London. - Från vår hemlandsmission. - Från Gotland.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vänner, som bådo för mig. När vi kommo nära London, blef det så tjock
dimma, så att vi kunde ej komma in i dockan, förr än på söndags f. m.,
således ett helt dygn försenade. Huru ofta vilja ej omständigheterna hopa
tjocka moln framför oss och hmdra vår trosblick att vara fästad på målet.
Men må vi komma i håg, att vår styrman kan skåda genom molnen och styra
vår båt lika säkert den mulna dagen som den klara. Må ej bekymret för resan
upptaga sinnet, så att vi skulle glömma att ordna våra saker, så att vi
äro redo att när som helst bryta upp och taga in i staden. Men så länge
som vår dyre Mästare vill hafva oss här, må vi befinnas trogna och lydiga
hans befallningar.

Förliden vecka voro vi och hörde på ett föredrag af Grattan
Guin-ness Öfver Indien, Kina och Japan. Han hade många planscher att visa
från dessa länder, och särskildt från Indien. O detta arma folk med
sina många afgudar! Måtte rättfärdighetens sol snart få upplysa detta
mörker! När han visade oss en massa menniskor vid Gangesfloden
sysselsatta med att två bort sina synder, hvilket djupt intryck gjorde det ej!
Arma folk! De veta ej om källan, som kan rena; men de känna lik*
väl. behofvet af att blifva renade. Huru många i vårt kära Sverige, som hört
talas så många gånger om källan, som renar, förgäta ej att göra bruk
deraf! Kära vän, som läser dessa rader, kom i håg Herrens eget ord, att
endast den, som tvår sina kläder, skall få tillträde till lifvets träd och
genom portarna ingå i staden. Upp. 22: 14.

Hjertliga helsningar till alla de kära vänner, som jag lärt känna i
Vermland samt alla de kära hem, som jag häft der. Fridens Gud skall
välsigna eder rikligen. Helsningar till alla öfriga vänner i Kristus från
en syster, som behöfver vara i hågkommen i edra böner.

Anna Johansson.

41 a Pyrland Road. Mildmay. London N.

P. S. Jag skulle blifva mycket tacksam för bref från vännerna
hemma i Sverige, ty jag har sjelf så liten tid att skrifva.
illustration placeholder


illustration placeholder
Från vår hemlandsmission.

Från Gotland.



De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad,
der de kunde bo, de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
Men de ropade till Herren i sin nöd, och han räddade dem ur deras
trångmål Ps. 107. 4-6

Syskon i Herren!

Sedan jag kom ut på fältet, har jag många gånger tänkt att skrifva
några rader i T. S., men det har ej blifvit något af. Då jag nu satt och
tänkte på mina kära vänner strödde omkring här och där i landet, ja icke
allenast i vårt älskade fädernesland Sverige, utan äfven i andra länder,
kom liksom en röst — jag t ror från Gud: — "Du skall skrifva några rader
i T. S., det är många som önska veta hur du har det. Då jag började,
gick jag ned på mina knän och bad Gud om att få något ur hans ord;
och jag fick då upp det ofvan anförda. Till att börja med tyckte jag
nog, att det var besynnerliga ord att skrifva till Guds barn. Men till slut
blefvo de så dyrbara för min själ, ja, som ädelstenar för verldens Ögon.
Jag har sjelf1 irrat omkring i öknen på öde stigar, borta från mitt lifs
Gud. Jag försökte att sjelf släcka den brinnande törsten uti verldens nöjen.
Jag1 vandrade med den hopen, öfver hvilken Herren klagade: ’’Mig som
är en källa med lefvande vatten hafva de öfvergifvit för att göra sig brunnar,
usla brunnar, som icke hålla vatten." Men min själ försmäktade i mig och
jag ropade till Herren i min nöd, och han räddade mig ur mitt trångmål.
Och derför vill jag utbrista med psalmisten: "Lofvad vare Herren, Israels

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:18:14 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ts/1898/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free