- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / 1898 /
37

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Gotland. - Något för barnen att få.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gud från evighet till evighet !* Och allt folket (alla som tro på Jesus)
sage: Amen! Halleluja! (Ps. 106; 48.)

Skulle dessa rader nå dig, min vän, som ännu går på syndens stig,
så vill jag af hela mitt hjerta säga dig: Sök icke tillfredsställelse längre
i verldens usla brunnar; din törst blifver allt värre och värre, tills du för
evigt försmäktar i afgrundens glöd. Sök Herren, medan du kan finna
honom; åkalla honom, medan han är när. Es. 55: 6.

Mitt hjerta vill brista, när jag tänker på den skara af unga män och kvin
nor, som liksöm med förbundna ögon af djefvulen ledas som får till
slaktbänken. Hur hemskt att låta sig förtjusa af synden och blifva dess träl
och tanklöst till helvetet rusa, då Jesus vill frälsa din själ.

Unga i broder och syster, som börjat att vandra med Jesus: Låt ej
stormen dig förfara, Gå framåt i Jesu namn! Segerfursten dig är nära.
Ja han bär dig i sin famn.

Många gånger, då jag tas:it afsked af kära vänner, för att med
Jesus resa till en annan by, hafva de med tårar i ögonen och med ett,
åtminstone för tillfället, uppriktigt hjerta sjungit: Jag vill hålla ut, tills resan tar
slut. Det är mitt fasta beslut. Men kanske, när man någon tid efter
kommit tillbaka, hafva de sprungit undan för våra blickar. De hafva
öfvergifvit den lefvande Guden och likt svinet, som tvagits rent, åter gått ut
och sölat sig i träcken. Du, älskade broder eller syster, som läser dessa
rader, har kanhända många gånger gifvit Gud detta löfte att hålla ut.
När vi skildes åt, lofvade du, att, om ej förr, så skulle vi dock mötas på
det stora mötet, der vi ej mera skiljas, der ej mer våra ögon fuktas af
tårar, der vi ej mera räcka hvarandra handen till afsked. Glöm ej bort
det. I din egen kraft förmår du intet, men Herren skall gifva dig kraft
att uthärda. Jag är glad i min Jesus, glad att få vandra med honom
från by till by, från stad till stad, för att tala om honom, som lidit och
dött för oss, och bjuda syndare till honom.

Herren är med oss. Med Gud vinna vi seger. Nog synas
murarna höga ibland och Jeriko svårt att eröfra; men vi vilja blåsa i evangelii
basun, tills alla murar ramla, och vi få intåga i staden. Himmelens, Gud
skall gifva oss lycka (Nen. 2: 20.) Jag och min kamrat skola nu begifva
oss i väg till en annan by, för att vittna om vår Jesus. Vi ha haft några
saliga möten här i Vall, och Herren, som är den samme i. dag, i går och
desslikes i evighet, går med oss och bereder rum för oss. Älskade syskon,
innan jag slutar, vill jag bedja eder, som är hemma vid trossen: bedjen
för oss, att Herren måtte för oss öppna ordets dörr sam,t gifva oss
frimodighet att vittna om honom. Paulus uppmanade församlingarna, som han
skref till, att bedja för sig. Vi behöfva det ännu mycket mer. En fridens
helsning till alla bröder och systrar!

* Herren Zebaot är med oss; Jakobs Gud är vår borg.

Eder i Herren förbundne                        Viktor Gihlander.

*


Något för barnen att få.



(Forts.)
illustration placeholder


När morgonen efter denna betydelsefulla natt inbröt, smög sig
syster Martha ut ur sjuksalen upp pä sitt rum, och der inför Gud
öfvertänkte hon hvad hon senast upplefvat. Göstas frälsning uppfyllde
henne med jubel och tacksamhot, men hans kärlek till henne uppfyllde
henne med så många stridiga känslor af både vemod och glädje; hon
ville både le och gråta. Men hos hvem skulle hon hemta tröst och
sinnesstyrka, om icke hos sin älskade frälsare? Hon låg just på sina
knän inför honom och. utgöt sitt öfverfulla hjerta, då en lätt knackning
hördes på hennest dörr. Hon reste sig upp och bjöd den besökande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:18:14 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ts/1898/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free