Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något för barnen att få.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 38 —
komma in. Det var doktorn, som kom med ett telegram i handen. Det
var från Sverige, ifrån baron Stålskjöld, som underrättade om sitt snara
inträffande i Fredricia. Han ville öfverraska sin son och tillbringa
julen hos honom. Nu ville doktorn rådgöra med syster Martha om hans
mottagande och om sättet, huru de bäst skulle kunna ordna en stilla
julfest för konvalecenten på julafton. Den käre doktorn, som också
var en Kristi efterföljare, ville göra denna hemmets fröjd så glad som
möjligt för sina patienter; granar hade han redan tingat af en
landtman, och ville han nu, att Martha och hennes medsystrar skulle kläda
den så vackert som möjligt.
Julafton kom; de ståtliga granarna skimrade af ljus, och i en af
dem, som stod närmast Göstas säng, tronade den svenska blågula
flaggan i toppen, och sjelf hade syster Martha prentat ett vackert
bibelspråk och hängt i närheten af flaggan, och på dess snöhvita blad
lästes: Den dig alla dina synder förlåter och helar alla dina sjukdomar.
Ps. 103. Detta språk tyckte Gösta var för honom, hvarför han
tackade Martha med den varmaste blick och handtryckning. I dag fick
han sitta påklädd i en hvilstol. Martha satt just bredvid honom, då
doktorn trädde in genom dörren med en resklädd främling vid sin arm.
Gösta såg dem närma sig och med ett utrop af glädje: "Minfar! Min
far!" störtade han i baronens öppnade famn. Att det blef en glad
julafton för Gösta, det förstån I, barn! Men icke’ blott för honom, ty
baronen bjöd alla Göstas kamrater, doktorn och sköterskorna på the och
de allra grannaste äpplen och vindrufvor. Doktorn sjelf läste
julevangeliet om Jesu födelse, och friska röster sjöngo både på tyska, danska
och svenska Luthers sköna psalm: "Vår Gud är oss en väldig borg!"
Det var en högtidlig stund, och månget öga tårades, då den gode
doktorn i bönen frambar alla sina patienters släktingar, bedjande ned Guds
välsignelse öfver deras hem. Det kändes att "Konungen på hö och
strå var midt ibland dem och förde månget tanklöst ynglingasinne till
de boningar, som aldrig förgås. Mot slutet af aftonen blef stämningen
alltmera otvungen och familjär. Man kom öfverens om att hvar och en
skulle berätta om. någon af sina julaftnar. Flera af de unga männen
hade redan berättat, då äfven Gösta började berätta om sin första
jul-aftod i prestgården, som ni väl alla minnas. Alla lyssnade med stor
uppmärksamhet och icke minst sjrster Martha. Han upplyfte just ett
det grannaste äpple inför sina åhörare och utropade: "Det bittraste af
allt var dock, att jag, den fader- och moderlöse gossen, blef hållen för
en äppletjuf på sjelfva julafton!" Berättaren afbröts just här af en
af sjuksystrarna, som utropade: "Hur är det, syster Martha, mår du
illa?" — "Nej! Nej!" sade hon, men hon var blek som döden —
"fortsätt, fortsätt," ropade hon till berättaren och såg upp till honom
med sina stora blå ögon, fulla af längtan och bön. Men när han kom
till berättelsen om, hur han blef instängd i garderoben, då ljöd ett
genomträngande skri i salen. "Min bror! Min bror!" ljöd det, och
Martha störtade sanslös ned vid Göstas fötter.
De båda syskonen hade således återfunnit hvarandra!
När syster Martha med tillhjelp af doktorns ömma omsorger
uppvaknade ur sin långa svimning, befann hon sig på sitt eget lilla rum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
