Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blad ur Martyrhistorien, Bartholomei-natten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 58 —
att den gode himmelske fadren på mångfaldigt sätt tuktar sina utvalda,
på det de icke må fastna i denna verldens ting. Äfven framhöll han,
huru nödig bedröfvelsen är för en kristen och att det hvarken står i
verldens eller satans makt att tillfoga oss någon skada utan Guds
nådiga vilja. Efter denna uppmaning bad han åter och beredde sig med
hela sitt hus att heldre lida pina och marter af alla slag, ja till och
med döden, än att göra det minsta, som kunde vanära Gud. Derpå
kom konungens hofmästare och uppmanade honom att ofördröjligen
begifva sig till konungen. Han tog farväl af de sina och gick den vissa
döden till mötes. Under vägen öfverfölls han af lönnmördare och
ned-stacks, och hans hus plundrades.
Denis Perot, en man på 32 år, låg på söndagen på knä i sin
kammare och bad. Mördarne störtade in och höggo henom med ett
svärd Öfver hufvudet. Tigande uppsamlade han blodet med sina händer
och dog. Hans lik kastades i vattnot.
Fru von Yverny, styfmoder till markgrefven von Eenel, en ädel
kvinna, rik på jordiska liksom ock på himmelska egodelar och mycket
tillgifven evangelium, blef på ett ömkligt sätt släpad genom gatorna.
Man satte dolken på hennes hals och hotade henne med döden, om hon
icke anropade jungfru Maria och helgonen. Då hon likväl förblef
ståndaktig i tron, blef hon ihjälstungen och kastad i vattnet.
Härmed hafva vi berättat något om de gräsligheter, som den 24,
25 och 26 aug. i Paris föröfvades mot de evangeliska och hvarvid
närmare 10,000 menniskor af alla stånd och åldrar bragtes om lifvet.
Midtiinder detta blodbad, under mördarnes larm och skrål, under
de flyendes ångestskri, under de döendes stönande och rosslingar,
skallade från mördarnes egen mun lof sånger till Guds och Marias ära. Ty
Gud till ära menade man sig hafva mördat, på det att skriften skulle
uppfyllas: "En tid kommer, då hvar och en, som dräper eder, skall
mena sig göra Gud en tjenst."
"Skökan är drucken af de heligas blod och af Jesu vittnens
blod." Upp. 17: 6.
Det blodsbröllop, som sålunda begynts i Paris, fortsattes i
provinserna.
Då påfven Gregorius XIII fick underrättelse om hvad som
förefallit, lät han i djefvulsk glädje ringa i alla kyrkklockor i Eom,
föranstalta en tacksägelsefest och prägla en minnespenning, hvilken å ena
sidan hade påfvens bröstbild och å den andra en mordängel med svärd
och kors bakom flyende och slagna med öfverskriften: Hugenotternas
nederlag 1572.
Så ställde sig den, som kallade sig kristenhetens fader, vid sidan
af lögnens fader, som är en mördare från begynnelsen. Och ännu i
dag finnas sådana Eoms tjenare, hvilka icke blott försvara och urskulda
det helvetiska blodsbröllopet utan till och med fira och prisa det.
Men Karl IX hade efter detta blodsbröllop ingen ro. Dag och natt
såg han de ihjälslagnas andar för sina ögon och hörde dem bakom sig
hvassa dolk ärna. Ofta for han midt i sömnen upp ur svåra drömmar
i outsäglig själ$ångest. Ingenstädes kunde han finna tröst; och ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
