Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något för barnen att få.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 64 —
som ljöd vid Gennesarets stränder, skall också fylla ditt hjerta med
den renaste lycka, och du skall känna den hand, som fordom räcktes
ut för att välsigna de små, också hvila öfver dig: följ mig! följ mig!
Du skall då också få följa med Jesus på Saligheternas berg och
få hans ärofulla uppdrag att vara verldens ljus och jordens salt och
vid hans sida djupt i stoftet lära dig bedja Herrens bön: "Fader vår"
af hjertat, och så hafva vi hunnit fram till texten för i dag den 6:te
februari, som handlar om
Vår Faders omsorg,
utgående från den minnesvers, hvarmed jag helsade eder i början af
mitt bref.
Der Jesus nu sitter på berget, har han en vidsträckt utsikt öfver
slätten, som ligger utbredd vid Gennesarets sjö. Här och der synas
de små hvitglänsande städerna lysa fram i grönskan, dessa städer och
byar, som fingo mottaga honom och hans stora välgerningar. I dag
ser han utöfver slätten och fortsätter sin bergspredikan. I dag vill
han lära folket en praktisk gudsfruktan, och så tager han en blomma
i sin hand och säger: "Skåden liljorna på marken, huru de växa; de
hvarken arbeta eller spinna och likväl var den rike konung Salomo
icke klädd som en af dem." Kvivitt! kvivitt! sjunga foglarna omkring
dem, strax vänder sig hans uppmärksamhet till dem, och han säger:
"Sen på foglarna under himmelen! De så icke och skörda icke heller,
men eder himmelske Fader föder dem. Ären I icke mycket mer än
de?"
Slutsumman af hans predikan blef: "Varen icke bekymrade för
morgondagen!"
O, hvad jag tycker mången husfader och husmoder skulle fröjda
sig öfver hans tal! Aldrig hade någon talat såsom han, ingen så
deltagit med dem i deras hvardagsbehof! O, huru stort, att få kasta alla
sina bekymmer på Herren sjelf och veta, att han bär både oss och
våra bördor, icke blott de lekamliga utan pckså då det gäller vårt
andliga lifs förkofran och tillväxt. Lofvadt vare hans namn!
O, må vi aldrig glömma bort att skynda till Jesus med allt hvad
som trycker oss. Hos honom allena är hjelpen i både smått och stort!
"Mamma! I morgon kan jag icke gå till söndagsskolan", sade
lille Gusten till sin moder, som var sysselsatt i köket. "Ack, det är
så ledsamt, så ledsamt," tillade han, "ty jag kan min minnesvers som
ett vatten."
"Ja, kära barn," sade modern, "du kunde väl få låna mina
kängor, om de ej voro nästan lika trasiga som dina, men jag fruktar * du
vore illa hjelp t med dem," och så suckade hon. Madam Andersson
var enka efter en murare och allt sedan mannens död hade det varit
svårt att försörja sig. Det lilla klädsömnadsarbete hon kunde göra
var så otillräckligt. Arbetskarlarna kunde ej betala så mycket för de
blåskjortor hon sydde åt dem, och ibland tycktes både hon och gossen
få lägga sig ned och dö i brist på det nödvändiga.
Hon tröstade dock under allt på sin Herre och Frälsare; han hade
så ofta hulpit henne ur nöden; äfven nu vände hon sig i tyst bön till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
