Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- En annan hugsvalare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En annan hugsvalare.
"Han skall gifva eder en annan
hugsvalare och han skall förblifva
hos eder". Joh. 14: 16.
Hvem i detta sorgernas och pröfningarnas lif
behöfver ej en hugsvalare? Alen huru många bland
menskligheten ha funnit ett hjerta, som motsvarar
det djupa behofvet? Huru mången med den allra
bästa afsikt sårar och skadar ej i stället för att gifva den
hugsvalelse och tröst, som det sårade hjertat behöfver!
Det finnes sorger, på hvilka den bäste vän ej kan lägga en
läkande hand. Men Jesu Kristi religion lofvar åt hvarje
betungad själ en sådan hugsvalare, en hugsvalare, hvilkens
kunskap är fullkomlig, som ej kan göra något misstag, som
kan förblifva i själen, aldrig ett ögonblick frånvarande,
aldrig rådlös, aldrig glömsk eller likgiltig. Riglar, bommar
och fästningsmurar kunna ej utestänga honom. Den själ,
som har mottagit honom, är aldrig mera allena. Hvarken
höghet eller djuphet eller närvarande eller tillkommande
ting förmå skilja den själen från Jesu Kristi kärlek.
Det finnes menniskor i denna verld, hvilka gå sin väg
fram tyst bärande sin smärta; de kunna ej göra sig sjelfva
förstådda; deras hjertan skälfva och blöda; men verlden
går dem förbi. Ingen har medlidande med dem. Men
hugsvalaren, hvilken Kristus sände, kan göra inträde hos en
sådan själ, kan förstå den utan ord och göra Kristus känd
samt gifva frid. Det fordras ingen verldslig visdom, ingen
uppfostran, ingen jordisk lärdom för att mottaga och
förstå denne välsignade hugsvalare. Den fattige, okunnige
slafven, fattighjonet och den, hvars hjerna är försvagad af
sjukdom, kan mottaga honom. Han är lik solskenet, som
alltid kan fördrifva mörkret, mäktig och villig att gå igenom
den lägsta fönsterruta och upplysa allt i den mörka
kammaren. Det är hans natur att trösta, att uppsöka och frälsa.
För detta ändamål lemnade han, den himmelska dufvan,
sitt hem och kom ned öfver vår frälsare Jesus Kristus och
sedan på pingstdagen öfver hela den kristna församlingen,
för att taga sin boning bland dem, till dess konungen
kommer för att intaga riket.
Vi behöfva endast blifva villiga att mottaga honom,
att öppna våra hjertan och helsa honom välkommen, och
han skall komma in och blifva vår ledsagare intill döden.
(Öfvers, från eng. af 8. G.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 04:22:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ts/1898/0076.html
