Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / 1898 / 74 (1890-1993) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lejonet, som blef ett lam.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lejonet, som blef ett lam.

Låten mig berätta för eder, skrifver missionär Zimmer, om
en vild, svart kaffer* Han hette Taai och bodde i den
östra delen af Kaplandet. För de hvita i hela denna trakt var
han en skräck; ty alla, som föllo i hans händer, dödade han.
Sedan han på ett förskräckligt sätt mördat en embetsmän från
Wiktoria West, blef han slutligen gripen. Helt stilla lät han sig
föras i fängelset tillika med sina medhjelpare. Men då han blef ställd
för rätta och dömd till döden, var hans raseri utan gränser.
Han var vild som ett lejon och slog omkull både sina väktare
och polisbetjenterna, så att man blott med yttersta möda kunde föra
honom in i hans cell. Men hören nu, huru det vilda lejonet
blef ett mildt lam. Då den svarte kaffern var inspärrad,
betedde han sig som ett vilddjur. Han utslungade förbannelser,
skrek och tjöt. Han ref upp golfvet och bröt stenar ut ur
väggen och kastade dem mot det lilla fönstret och mot dörren.
Ingen vågade komma i hans närhet, utan alla stodo rådvilla
och visste icke hvad de skulle göra med honom. Slutligen
gjorde polisbetjenterna en öppning i taket och sköto ned på
honom. Han blef sårad och sjönk ned vanmäktig. Nu kunde
man binda hans händer och fötter med tunga jernbojor och
fastkedja honom vid väggen. Då Taai vaknade till medvetande
igen, var hans raseri förskräckligare än någonsin* Det var
förfärligt att se på honom. De blodsprängda ögonen, det förvridna
.ansiktet, de rasande tjuten kunde komma de modigaste väktare
ait skälfva. Man kunde också märka, att hans sår vållade
honom svåra smärtor. Efter några dagars förlopp blef han
lugnare. Han fick då besök af en predikant, som berättade
honom om frälsaren, som hade låtit korsfästa sig för alla
menniskor, de svarta såväl som de hvita för att rädda dem från
mörkrets makt.

I början lyssnade Taai till detta budskap med synbar
likgiltighet. Men predikanten fortsatte dock att besöka honom
hvarje dag, för att tala till honom om Guds stora nåd till
syndare. En dag, då han trädde in i cellen, fann han den hårde
mannen alldeles förvandlad. Taai grät bittert, klagade och
sade, att han kände en häftig smärta i-sitt hjerta, och han visste
icke hvad det var. Då predikanten anmärkte, att det kanske
var fruktan för den nära förestående döden, försäkrade fången
att det icke var fallet; han ville gerna bära följderna af sina
gerningar.

"Så är det väl sorg öfver dina synder."

Ja, så var det. Den stora mängd af grufliga
missgerningar, som den stackars mannen hade begått alltifrån sin ungdom,
stod för hans själs öga. Han bekände dem alla och frågade,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>