Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barnafdelningen, Från fjerran land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 86 —
vägen. Förstån I, småttingar, hvad det menas med fogelvägen ? Jo, det
är den väg, foglarne resa, en luftig, frisk och solljus stig, stundom högt
ofvanom molnen, höga berg och retliga skogar. Den är skön derför, att
den ligger så nära himmelen, hvarför ock foglarne, som färdas der fram,
gerna bruka sjunga af glädje. Om detta ej lyckas, masten I gå en stor
krokväg fram öfver många och vida haf, der I åt alla håll ej sen annat
än vatten, stora, höga vågor, hvilka stundom skumma och frasa, som om
de vore rasande och ville uppsluka de skepp, som segla fram öfver dem.
Men det är en farlig resa, hvarför ingen borde lesa dit, som ej vet, att
Jesus är med i båten, Han, gom kan säga till stoimen: "tvst!" och till
hafvet: "var stilla!"
Vidare är Kina ett mycket stort rike; åtta gånger större än
Sverige har det 80 gånger flera menniskor. Men ack, huru stort och
folk-Tikt det än är, så är det ett m) eket olyckligt land. Huru kan det ock
annorlunda vara. då menniskorna, som bo der, ej känna Gud utan bygga
sig stora hus eller tempel, grannt målade i guld, grönt och rödt samt
utsirade med grinande drakar och derinne bedja till fula,
vederstyggliga afgudar, gjorda af lera, trä och sten. Jag tror, att kanske
många af eder, barn, skulle gråta af rädsla, om I kommen dit in och
t Ingen se dem, samt så fort som möjligt skynda till mamma samt
gömma ansiktet i hennes förkläde. Men dessa måste de små kinesiska
barnen falla ned inför och tillbedja, hvarvid de slå sina hufvuden flera
gånger i stengolfvet till ett tecken af vördnad för dessa elaka gudar, som
de frukta men ej älska. Är ej du bra lycklig, som får falla ned vid
pappas och mammas sida och tala så förtroligt med Jesus, den milde, gode
barnavännen, hvilken blickar så full af kärlek ned i din barnasjäl och
längtar att få göra dig allt godt. Du är, jemförd med dem, såsom
blomman, planterad i trädgården, ömt vårdad och vattnad af
trädgårdsmästarens hand jemförd med en annan liten blomma i stenröset, under
rishögen, undanskymd för solens ljus, och, som det synes, bortglömd af
alla. Då du nu vet detta, så låt se, att du aldrig mera visar en
trumpen och sur min, utan blir som en liten solstråle i hemmet, utskickad
direkt från Gud, hvilkan leker och spelar till Herreris ära. Särdeles
vanlottade i alla afseenden äro de stackars flickorna i Kina. Ofta nog blifva
de strax efter födelsen af hjertlösa föräldrar utkastade att halft
ihjälhun-grade uppätas af de stora, magra, såriga hundarne, som utan ägare
stryka fram utefter gatorna i de kinesiska städerna. Dessa flickor äro
dock på sätt och vis lyckligare än de, som få lefva, ty dessa sednare få
växa upp i en atmosfer af kärlekslöshet och lära det som ej är godt.
Då de blott äro några år gamla, stympas deras små fötter utan
förbarmande, och om de gråtande söka göra motstånd, få de kanske rapp på
rapp af en stor käpp eller annat tillhygge. Det är annat än I, små
svenska flickor, som älskas och vårdas med aldrig trytande ömhet. Skullen
ej I derföre gerna vilja göra något för edra små systrar i Kina? De ha
ju samme himmelske Fader som I. NMr du derföre morgon, middag och
afton knäpper ihop dina händer till bön, bed då Jesus hjelpa och frälsa
dessa små, som äro så långt, långt bort från ljus och glädje. När
flickorna blifva äldre, säljas de bort, ofta nog till en rysligt stygg
svärmoder, som slår och plågar dem på alla upptänkliga sätt. Gossarne
deremot få en bättre behandling, och en del af dem få vid sju à åtta års
ålder börja att gå i skolan. Der få de sitta vid boken från tidigt på
morgonen till långt in på eftermiddagen, utan att få en stunds ledighet
att gå ut på gården att leka. De läsa icke alls så goda böcker som de
svenska gossarna, ty de få ej höra något om Gud utan fastmer lära de
att tillbedja just dekinesiska bokstäfverna, för hvars inpräglande de
ofta få smaka lärarens käpp. Huru mycket flitigare och snällare än de
boren icke I varå, som hafven det så godt. När de slutat läsningen för
dagen, stiga de upp och ställa sig framför läraren, buga sig djupt mot
golfvet, hvarpå de vända ryggen åt läraren och upprabbla utantill, hvad
4e under dagens lopp inlärt. Så vända de sig åter helt om, gifva ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
