- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / 1898 /
91

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På stormens rygg.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Om någon från stranden af Tjberias haf iakttog
lärjungarnas kamp emot stormen, var han glad att icke vara
med Jesu lärjungar. Men då Herren sade: ttVar stilla!"och
vågornas skum låg tillbedjande vid hans fötter, hade all
verlden velat ega en sådan mästare. — Ty ingen når den
motsatta stranden utan stormar, lidande, nöd och smärta.
Men vindarnes herre är en och ej många. — Visserligen
var det pröfvande för Elia att sitta vid Kerit månad efter
månad, men sedan pröfningen var genomkämpad, bur gerna
hans tankar vandra utmed den stilla bäcken! Än i dag
kunde han höra suset af den svarta korpens vingar.

Min älskade! Stormen renar luften. Orkanen lossade
skeppet och vågen bar det mot stranden. Kanske en bitter
nöd eller ett oväntadt slag skär af ett band, som din viljas
mäktiga ångkraft ej kunde slita. Måhända stormen lyfter
din själ närmare Gud. Se ej tillbaka på hvad du förlorat,
titan framåt på hvad du har att vinna.

Stormens brak, som betog Job sansen, är musiken af
Kerubernas vingar. Hes. 10: 5. Den rytande strandvågen,
döden, är konungens trumpetare. Fil. 1: 21. Bakom
yrande skummet står Herren för att aftorka deras tårar, som
— kvalda in i döden — kastas upp på den gyllene
stranden. Uppb. 21: 4.

Hvarför skola vi då ständigt klaga öfver storm och
oväder. Ps. 55: 9. Vinden är ju en. gammal trotjenare,
prisad till och med i sång. Ps. 104. Ännu lefver han, som
sade: "Var stilla!" och han är den samme som då.

Faller jag, så faller jag i Guds armar. Dör jag, så
dör jag i Herren. Lyftad genom stormen utrope min själ:
*Om han än dödar mig, vill jag likväl hoppas på honom14.

O hur lätt mitt hjerta andas,
Löst ur bojans hemska tvång.
Vågens eko vaggar sakta
Vid mitt hjertas jubelsång:
“Du mig fört dit jag ej ville,
Ömma kärlek innerlig,
Jag tillbeder, jag beundrar,
Jag mitt offer bringar dig“.


illustration placeholder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:18:14 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ts/1898/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free