Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från vår hemlandsmission. Från Nerike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 101 —
lossningen från Zion på ett så härligt och öfverflödande sätt, att det
på vissa platser öfvergick alla förväntningar.
Hur tacksamt är det ej för ett Herrens vittne att arbeta på
sådana platser, der Guds folk med sina förböner plöjt marken för sådden.
Och att Herren sedan behagar använda ringa redskap, för att uppfylla
deras önskningar, det förringar ju ej Guds verk utan är ofta hans väg..
Men visar vår Gud sin makt, så gör verldens furste det också. Aldrig
har jag sett en sådan kamp mellan ljus och mörker, som under denna
väckelseperiod. Afgrundslejonet både ryter och skär tänder, då rofven,
ryckas ur dess gap. Jag har måst häpna öfver den makt, han har i
otrons barn. Sannerligen han har stigit ned i stor vrede. Hans tid
som afgrundsmissionär är kort. Kedjan är säkert färdig, och snart
blir den gamle ormen gripen och bunden för tusen år. Halleluja!
Det tyckes som Herren just nu hölle på att berga en efterskörd
för sitt rike, ty icke allenast från några’platser utan från många håll
i vårt kära fosterland, såväl som från hedningarnes verld, ingå
underrättelser om vederkvickelser från Herrens ansigte. Han är i
sanning underbar, Israels klippa! Då vi äro tröga och försumliga med
att påskynda hans dag, gör han det sjelf med makt. Ära vare hans
namn! Glädjande är att många på dessa trakter vänta Jesus, fast en
ifrig åstundan som ropar: Kom Herre Jesus! ej uppenbarar sig hos
alla, som vänta. Äfven somliga bland de ogudaktiga hafva aningar om
och bäfva vid tanken på hvad som skall komma. En oomvänd fru
sade nyligen till sin man, att hon hade ämnat skaffa sig nya kläder,
men att hon nu ej tänkte det, uty de säga ju att domen skall komma."
Hon var riktigt uppskakad, när hon sade detta, och tårarne ville
komma henne i ögonen. Hennes man, som likaledes är oomvänd, sökte
trösta henne och sade: "Du skall väl ej vara rädd för Gud, han är
ju vår bäste vän." Stackars man! För de ofrälsta skall nog Herren
ej uppenbara sig som en vän, utan endast för dem, som förbida honom.
Men det finnes äfven sådana (och de äro ganska många) som
säga: "det är frid och säkerhet". De hånle åt talet om Herrens snara
ankomst och förhärda sig mot hvarje nådesrörelse. Deras dorn är
redan skrifven. Man den mest smärtsamma företeelsen är dock den att
en del "tjenare" säga: "min Herre dröjer att komma"; och fast ej
många säga det med ord, visa dock deras gerningar, att de tänka det
i sina hjertan. En af dessa "tjenare" predikade äfven helt nyligen
om, hur omöjligt det var att Jesus kunde komma ännu på många år;
"ty", sade han, "det är så många profetior ännu, som ej äro
uppfylda och hvilka ej på lång tid kunna uppfyllas, derför är det
förgäfves att vänta Herrens ankomst ännu. Hvad skola dessa tänka,
då Herren öfverraskar dem med sin tillkommelse? Utan att sjelfva ana
det, uppfylla de profetian i Luk. 12: 45.
O, syskon! Låtom oss vänta vår konung med glädje och
påskynda hans dag med ifver.
Herre lossa mina vingar,
Att, när morgonsången klingar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
