Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något för barnen att få.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 103 -
frisk blod i ådrorna, inte kunna vi sitta stilla så der och läsa och
sjunga hela dagen?" Jaha, jag väntade mig just denna invändning.
Men då skall onkel visa eder på ett annat sabbatsfirande, som jemte
det att sitta stilla vid Jesu fötter är honom så innerligt kärt och
välbehagligt.
Apostelen Jakob säger: Detta är en ren och obefläckad
gudstjenst inför Gud och Fadren att besöka fader- och moderlösa barn
och enkor i deras bedröfvelse och befara sig obesmittad af
verlden. Se der, kära små vänner, är någonting för eder att akta på och
efterfölja, och då skall söndagen icke blifva tråkig och enformig utan
uppfylld med sann lifsglädje och rik välsignelse, om I ock skolen
försaka de stojande och bullrande lekarna på Herrens hvilodag.
Om hvardagarne, då I hafven edra lexor att lära och andra
småsysslor att uträtta, då hafven I ingen tid att följa dessa apostelens
uppmaningar, ingen tid att besöka edra sjuka skolkamrater, ingen tid
att läsa för gamla farmor ur den stora bibeln, ingen tid att springa
till tjälltorp smöra med en flaska mjölk eller soppskruka, ingen tid att
taga några kamrater med och gå tilll fattigstugan och sjunga edra
kära sånger för de gamla gubbarna och gummorna der, som så sällan
få höra några glada barnaröster sjunga om de fattiges vän Jesus
Kristus och om de sköna boningarne derofvan. Allt det der hinna ni icke
på hvardagarna, icke heller hinna ni att gå till kyrkogården och helsa
på "lillbrors" och "lillsysters" grafkulle och smycka den med de
blommor och kransar ni samlat på ängarna. Tänk, tänk huru mycket ni
kunna göra på hvilodagen, sedan ni varit i söndagsskolan, eller med
far och mor i kyrkan eller bönhuset. Om ni sedan hafva tid och lust
att leka, så är det nog ingen, som nekar er det. Men jag tänker, har
ni fått göra dessa promenader till sjuka kamrater och plockat blommor
på det ustilla hörnetu på kyrkogården m. m., så behöfven I sjelfva
hvila eder något litet till nästa arbetsdag inbryter och medan ni hvila,
så skall jag berätta för eder om huru en liten gosse firade sin
hvilodag.
Det var i söndagsskolan. I den stora gossklassen radde allmän
förstämning. En gosse saknades, en gosse, som visserligen var
ganska bråksam, men som i alla fall var afhållen af sina kamrater. Se
der sitter hans bror i klassen bakom, han ser så rödgråten ut. Hvad
har händt? Jo, I skolen få höra. Nu ropas den saknade gossens
namn upp. Läraren vet om ingenting. Nu stiger den lille brodern
fram och säger till läraren med naiv barnslighet: uBror min kunde
inte komma i dag, ty han har drunknat." Läraren kunde inte
annat än le åt den lille gossens framställning, men med deltagande
frågade han huru det hade gått till; och svaret blef den gamla historien
om olydnad och — svag is, begge lika farliga för de barn, som våga
sig ut på dem.
Tänkom oss nu, att i samma klass- sitter en af den dödes
kamrater, som tycker synd öfver den lille sörjande brodern. Hvad gör han
då? Jo, istället för att följa med Kalle och Ville till alnängarne och
sätta upp fogelgiller för de små muntra grönsiskorna, så följer han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
