Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något för barnen att få.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— 104 —
Guds andes maning i sitt hjerta och skyndar sig efter söndagsskolans
slut hem och hemtar sin stora amerikanska bilderbok och beger sig till
den sörjande familjens hem, der han med vänliga, deltagande och
muntra samspråk ganska mycket skingrar sorgen hos de sörjande syskonen,
och det, ehuru den aflidne gossen visst icke alltid varit snäll emot
honom under lifstiden. Var icke det en adel handling? Var icke det en
skön Herrens gudstjenst, ett aktgifvande på hvilodagen? Jo,
sannerligen! Och jag tror, att barnens vänner, de ljusskimrande änglarna i
himmelen, skulle af öfverraskning och förtjusning klappa händerna öfver
en sådan kärleksgerning. Ja, kära barn!
Låtom oss göra godt på hvilodagen!
Älska vi Herren Jesus, så vilja vi gerna likna honom och följa
i hans fotspår, han som gick omkring i bygden och gjorde väl och
hjelpte alla. Och vet ni barn, han försmår icke barnens hjelp, han
sitter än i dag så mild och god vid offerkistan och ser huru Karl,
Emil och Hanna, Birger och Ebba lägga ned sina små sparslantar i
missionsbössan och varen säkra på, att han antecknar allt och
glömmer icke, att gifva eder 100 procents ränta från den himmelska
banken. Han försmår icke heller edra personliga tjenster i den allmänna
gudstjensten. Han älskar så gerna höra edra barnaröster lofsjunga
hans kärlek. Det var en gång jag och farbror Biskop, (som jag
kallar honom), voro på resa ned i Vestergötland, som vi fingo erfara hvad
barnen kunde uträtta. Vi hade möte en lördagskväll i ett skolhus, och
många barn voro med. Guds Ande rörde vid deras hjertan, så att de
började gråta öfver sina synder. Snart lemnade barn efter barn sina
hjertan åt Jesus och snart stodo de deromkring oss med tårskimrande
Ögon och sjöngo den ena sången efter den andra, med sådan lif
och lust, att de äldre hlefvo så berörda, att några äfven bland
dem sökte sina själars frälsning. Söndagen derefter voro vi i ett annat
skolhus en half mil derifrån och hade möten, men jag var så hes och
trött, att jag fruktade, huru jag skulle kunna leda sången. Men Gud
visste, hvar han hade sina hjelptrupper. I ett nu slogs dörren upp,
och in marscherade den frälsta barnaskaran från F. och slöt sig som
en lifvakt omkring oss och sjöngo så, att allas våra hjertan grepos
af en underbar högtidlig stämning, tårarna strömmade utför mångas
ögon och äfven den kvällen gåfvo sig rätt många åt Jesus.
När skall du, kära barn, som läser detta, lemna ditt hjerta åt
Jesus? När får han igen sitt lilla bortlupna lamm? Får han det
i dag?
Kanske är det söndag nu, då du läser ditt Tänk på att du
helgar hvilodagen! Helga eller af skilj ditt unga lif åt Jesus, åt honom
menniskosonen, som är Herre öfver sabbaten, och du skall en gång få
åtnjuta den sabbatshvila, som återstår för Guds folk, önskar och
beder af allt hjerta din trogne vän Onkel Eric.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
