Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En stund bland de nyfrälsta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 110 —
kärlek. Kunde herdegossens kärlek till lammet drifva honom
till en sådan uppoffring för dess räddning, hvad skall då ej den
"store herden för fåren" göra, för att du skall hinna fram?
Förbida! Det kommer ljusare stunder efter de fyratio dagarne i
öknen. "Då öfvergaf djefvulen honom till en tid och se, änglar
gingo fram och tjenade honom". Matt. 4: 11; Luk. 4: 13. Du
tänker väl ej rycka dig lös ur herdefamnen, derför att ulfveo
ryter och verlden är svår? Lejonen vid vägen äro ej så
fruktansvärda, som dina mörka aningar säga. De äro ju bundna.
Men gå dem ej för nära. Fruktar du, så sjung som David:
"Din käpp och staf, de trösta mig". Tron kämpar ej en
förtviflad kamp, för att hålla sig fast vid Herren, utan den hvilar
i Gud förlitande sig på hans bevarande nåd. "Med Guds makt
bevarens I genom tron till frälsning". 1 Pet. 1: 5.
4. Har du dukat under för frestelsen? Fatta mod och
kom igen till nådastolen.
Herren förlåter synder och helar brister. Såsom en fader
förbarmar sig öfver barnen (Ps. 103), så vill Herren förbarma
sig öfver dig. Hur gör en fader?
Prins Gustaf (Oskar den l:stes tidigt bortgångne son) föll
en gång för frestelsen att från Logården, der han lekte, kasta
en sten mot en af slottets rutor, för att få höra, huru vackert
det skulle klinga. Han hade gjort det förr och blifvit förbjuden.
Nu se’n han ånyo gjort det, inställde sig bittra förebråelser i
prinsens hjerta. Hvad skulle han göra? Slottsfogden, som sett
hans gerning, förklarade bestämdt, att han skulle rapportera
den sorgliga händelsen. Prinsen stod en stund med sänkt
hufvud och stirrade mot marken. Men plötsligt får han en god
tanke. Med ett barns vighet ilar han åstad upp för de breda
slottstrapporna, genom de yttre rummen, tills han uppnår sin
faders skrifrum. Inkommen der kastar han sig i famnen på sin
fader och ropar under tårar: "Förlåt mig, älskade far, förlåt mig!"
"Hvad är det min son?" frågade prinsens fader. Då nu prinsen
ärligt bekände att han, trots föregående varningar, slagit ut en
ruta i slottet, klappade fadren honom kärleksfullt på hufvudet
och sade: "Då du uppriktigt bekänt din skuld, så förlåter jag
di#." Och efter att ha’ fått några faderliga förmaningar
skyndade prinsen, lätt om hjertat, tillbaka till sin lekplats. Och från
den dagen kastade prinsen aldrig någon sten mot slottets rutor.
Faderns förlåtande kärlek öfvervann begärets makt. När
prinsens fader en stund sednare gick ned för trapporna, stod
slottsfogden der och bad att få rapportera en nyss timad sorglig
händelse; och då han började omtala prinsens fel, fick han till
svar: "Ja så, ingenting annat! Den saken är redan uppgjord.
Det var en jordisk fader. De som lärt känna den himmelske
Fadern, sjunga med jublande läppar:
Ingen jordisk fader eller moder kan
Älska mig så innerligt som han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
