Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref till Trons Segrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 116 —
bylons, Nineves, Tyri och Jerusalems ödeläggelse, förutsagda af
Herrens profeter eller Herren sjelf eller åtminstone kungjorda förut för
hans förtrogna såsom Noah och Abraham. Israels barns uttåg ur
E-gypten var en domsperiod för Egypten, deras intåg i Kanaan och
landets eröfring en domedag för amore’erna, hvilkas ondska då blifvit
rågad. Äfven i N. testamentets tid hafva dylika domedagar för särskilda
folk förekommit. Det vestromerska kejsardömets omstörtande af
germanska folk var förvisso en domedag för detta välde, och franska
revolutionen af 1789—-1795 var en förskräcklig domedag, en hämdens
dag öfver såväl den öfvermodiga, utsväfvande högadeln som det
påfvi-ska presterskapet, som på det förfärligaste förföljt och slagtat Kristi
lärjungar, protestanterna. En amerikansk författare, Thomas Gill,
hän-syftar i sin beskrifning på den franska revolutionens vedergällande
natur och äfven på den vedergällande arten af kristenhetens kommande
stora skakning på hämdens och vredens dag*.
Han skrifver:
Mu mera djupt franska revolutionen öfverväges, desto påtagligare
står den framföre alla underliga och förfärliga tilldragelser pä jorden. ..
Aldrig har verlden bevittnat något så noggrant och sublimt stycke
vedergällning. Om den öfvade oerhördt mycket ondt, så förutsatte och
öfverändakastade den ock oerhördt mycket ondt. I ett land, der hvarje forntida
stiftelse och hvarje af tiden hedrad sed försvann i ett nu, der hela den
politiska och samhälleliga byggnaden störtade vid första hugget, der monarki,
adel och kyrka sopades bort nästan utan motstånd, måste hela
statsbyggnaden hafva varit rutten: konungadömet, adel och presterskapet måste
hafva syndat förfärligt. Der denna verldens goda — börd, rang, rikedom,
fina kläder och belefvadt sätt — blef lifsfaror och timliga hinder, der
måste rang, börd och rikedomar hafva förskräckligt missbrukats.
"Den nation, som afskaffade och förböd kristendomen, som
omintetgjorde religion till förmån för förnuft och satte den nya gudinnan i
Notre Dame i en skökas person, måste nödvändigt hafva varit hemsökt
med en mycket oförnuftig och förderfvad kristendom."
"Högadelns nedrifna borgar, konungarnes plundrade grafvar, den
halshuggne konungen och drottningen, den lille, långsamt ihjelpinade
kronprinsen, de utfattiga furstarne, de slagtade påfviska presterna och
ädlingarne, den allrådande guillotinen (afrättningsmaskinen), de
republikanska äktenskapen, de parvis hopbundna, i Loire dränkta menniskorna,
de af menniskoskinn förfärdigade handskarne — dessa tilldragelser äro
fasliga, men de äro på samma gång vältaliga vittnesbörd om
vedergällning, de uppenbara en hämnande makts skräckinjagande hand. De
påminna om det forntida Frankrikes fasliga synder, om de eländiga
bönderna, krossade under pålagor, från hvilka de rika och adeln voro fria,
hemsökta allt emellanåt af grym hungersnöd, vållad af de krossande
ut-skylderna, de orättfärdiga krigen och den uslaste styrelse, och sedan
hängda eller nedskjutna i tjugotal eller femtiotal för rättvis klagan öfver
svält, och allt detta under århundraden. De påminna om protestanter,
mördade i tiotusental på Paris gator, plågade i åratal af militära
dragoner i Poitou och Béarn och jagade som vilda djur i Cevennerna,
slagtade och aflifvade i tusental och tiotusental med många pinomedel och
under många, långa år.. .tt
’I intet framträder den franska revolutionens vedergällande
karakter mera högtidligt och påtagligt än i dess behandling af romerska
kyrkan och påfvedömet. Det tillkom särskildt Frankrike, som efter en så
het strid hade förkastat reformationen och under förkastandet utöfvat
sådana oerhörda brott att vända sitt raseri mot denna samma romerska
kyrka, för hvars skull det vredgats så.... att afskaffa den påfviska guds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
