Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Mörka tidstecken.
- ”Det är ännu god tid.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— 124 —
ställningen, så vore vårt mål vunnet. Vi äro vissa om, att om
det lyckades att väcka Guds folk till fullt aktgifvande, så skulle
det ljuda ett mångstämmigt rop: "Kom snart, Herre Jesus!"
*
"Det är ännu god tid."
George Everard.
)n adertonårig yngling var i bekymmer för sin själ. Han
kände syndens makt hos sig och såg faran uti att förblifva
i sitt förtappade tillstånd. Guds ord hade träffat hans samvete
och han var öfverbevisad om att han måste vända om och söka
Herren, för att kunna blifva frälst. Guds Ande kämpade med
honom; men han stod emot honom. Det var ännu icke läglig
tid. Han fick en ny plats, hvarest det fanns många ogudaktiga
menniskor, och han vågade icke att tro på och bekänna Kristus.
Derför beslöt han att se tiden an och icke befatta sig med
andliga ting, förrän vägen blef lättare. Från den tiden blef han
mer och mer slö och uppgaf till sist alltsammans. Han blef lika
säker och obekymrad som förr. Han kom icke mer för att höra
Guds ord, utan gick uppenbart tillbaka till verlden.
Men Herren var barmhertig och underlät icke att åter kalla
honom. Då han var 35 år gammal, fick han åter många
allvarliga intryck och syntes stå på tröskeln till himmelriket. Han
önskade att blifva en kristen och följa Jesus under den del af
sitt lif, som han ännu hade kvar. Men den gamla frestelsen
vände åter i en ny form. Han var i mannaåldern, men blef
likväl lockad till att än en gång uppskjuta det enda nödvändiga.
Han var nu sin egen; han trodde icke, att hans affär skulle gå
rigtigt bra, om han stängde sin butik på söndagen; ty om håna
kunder icke kunde blifva betjenade hos honom den dagen, skulle
de gå ifrån honom, sade han.
Han blef olyckligtvis fången i snaran. Han ville nog vända
sig till Gud, men icke nu. Några månaders eller års uppskof
kunde icke betyda något, tyckte han; derför uppsköt han åter
saken. Han kunde icke ännu bestämma sig; det var för stort
ofFer att försaka allt för Kristus. Han utsläckte tyvärr den
helige Ande och förhärdade sig i otro och synd. Hans affär
blomstrade, och han var tillfredsställd med att lefva utan Gud. Många
år förrunno, under hvilka han icke tänkte på den långa
evigheten, mot hvilken han gick med raska steg.
Då han var 72 år gammal blef han sjuk och stod ansigte mot
ansigte med döden, men nu var hoppet om frälsning och frid långt
borta. I stället fanns hos honom en förskräcklig förbidan af dom med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 04:22:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ts/1898/0127.html
