- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / 1898 /
146

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Östergötland.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 146 —

jaff åstad, och känner att det var rätta platsen för mig. Här finnas rätt
manga Guds barn, som i anda och sanning nitälska för Herrens sak.
Men den stora hopen rusar ännu åstad mot det eviga förderfvet. Mötena
på de flesta platserna äro talrikt besökta, och Guds Ande kännes nära
och verkar på folket, och från alla håll hörs ropet: "kom till oss."

På åtskilliga platser ha syndare kommit till Herren, både yngre
och äldre, men mest ungdom. Det har varit skönt att se, hurusom Guds
Ande verkat, så att de understundom sjelfmant kommit och begärt
förböner och gråtande böjt sig vid korsets fot och der mottagit nåd och
förlåtelse och sedan med lust och glädje sjungit: "synd och verld, farväl
för evigt; aldrig får du mig igen."

Ja må detta beslut varå fast intill ändan både hos nyomvända och
dem, som en tid vandrat med Herren, ty det är nog att under den gångna
tiden hafva tjenat synden. På ett möte för någon tid sedan fingo vi bedja
med många bekymrade; och så vid slutet af det samma framställde jag
den uppmaningen, att om det var någon mera bekymrad, skulle han
gifva det tillkänna. Och då reste sig en ung, kraftfull man och sade:
"Det är J9g, som skall öfverlemna mig åt Herren." Och utan
menniskofruktan kom han fram och böjde sina knän vid nådastolen och fick frid
med Gud. Det var en herrlig syn att se! Må Herren få bevara alla
intill ändan! Blifva vi stilla för honom, så skall han, som i oss begynt
det goda verket, fullborda det intill Jesu Kristi dag. Lycklig hvar och
en, som stannar lör Herren! Måhända detta är den sista nådevinden, som
blåser fram öfver våra trakter. Passa derför på. medan Gud söker dig.
Jesus kommer isnart! O, Guds barn, var redo och väntande. Du
slumrande själ: Vak upp du, som sofver och stå upp från de döda, så skall
Kristus lysa öfver dig. Begynn arbeta lör Herren! Hvad gör du för
din omgifning, som håller på att dö?

Herren hjelpe oss hvar och en att varå trogna, till dess han
kommer. Han kommer snart med hvila efter strid och lön efter arbete. En
kär helsning till alla kamrater samt alla nådesyskon jag lärt känna i
Småland, Östergötland och till alla kära vänner i Norrbotten. Herren
Zebaot är med oss; Jakobs Gud är vårt beskydd. Gud med oss!

Eder i Herren förbundne broder " Gustaf Berg.

Adr.: Svartmåla. Brokind.

Ty jag är med dig, säger Herren»
till att bevara dig. Jer. 1: 19.

Med detta och många andra dyrbara, stora, herrliga löften af vår
käre Fader kunde jag äfven i är med frimodighet, fast med tårade ögon,
gå till mitt kära arbetsfält, som Gud gifvit mig. Jag är här för hans
räkning. Och Gud vare tack! Han har varit med mig, sitt ringa, men
dock så kära barn, som han älskar med en evig kärlek. Och då Herren
är med, då går det till seger. O, huru dyrbart att få stå på segrande
mark! Ty allt det, som är födt af Gud, det: öfvervinner verlden, och
detta är den seger, som har öfvervunnit verlden, vår tro. 1 Joh. 5: 4.
Jag är glad och lycklig, lefver och fröjdas i Herren. Han är vorden
allt för mig. O hvilken stor nåd och kärlek Herren har bevisat mig, först
deri att jag funnit lif och frid i Jesus. Han sökte, och han fann mig.
Han drog mig till sitt älskande hjerta, och jag lät mig dragas. Nu hvilar
jag der, som det lilla barnet i modrens sköte. "Han skall församla
lammen i sin famn." Och huru godt att denna famn är så "stor" och "vid",
att den räcker till för hvar och en. Och vidare är jag glad öfver att
Herren < kallat och täckts använda mig ringa stoft till att vara ute och
sprida ut ryktet om hans stora godhet, nåd och kärlek till de i synden
förvillade. Nog är det tårar, kamp och strid. Men under allt detta är
det dock saligt att gå Herrens ärende. Abrahams tjenare ville ej åter,
förr än han omtalat sin herres ärende. Må det vara så med oss, som fått

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:22:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1898/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free