- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / 1898 /
163

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Zulu.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 163 -

skola bygga boningshuset först. Vi måste äfven bygga det efter
byggnadsföreningens regler, hvilket gör att det blir något dyrare, än om vi
haft penningar sjelfva, då vi kunnat bygga det som vi velat och litet
billigare. Lånet är dock så stäldt, att vi icke kunna komma i
förlägenhet för det, ity att det skall afbetalas månadtligen och aldrig kan
ut-kräfvas pä en gång utan blir ungefär som att som hittills betala hyra,
ehuru något mera. Skulle Herren i sin godhet gifva oss så mycket
penningar, att vi kunna betala det på en gång, så är derför ju intet
hinder. Men naturligtvis hafva vi icke velat låna mera än som
varit alldeles nödvändigt, så att vi kunna icke bygga kapellet, förrän
ni användt all flit i att hjelpa Herren att, så att säga, "uppbygga
Jerusalem", att det må blifva en plats för "Israels flyktingar" att församlas
uti, att han der måtte ingjuta sin helande sårsalfva från Gilead i
sargade, förkrossade hjertan.

Vi hafva "nu i många år talat och sjungit och skrifvit, att Jesus
kommer snart. Ja, lofvadt vare hans heliga namn, att vi få vänta
honom, och att han kommer snart för att förvandla allt, som ser så
omöjligt ut att kunna gå längre och — ljufliga tanke! saliga hopp! — för att
taga alla sina förskingrade barn, svarta och hvita, gula och röda med
sig för att vara der han är. "Der jag är, der skall ock min tjenare vara,
och den mig tjenar, honom skall min fader ära." Låtom oss då icke
tröttna eller uppgifvas. Vi skola icke ångra, att vi arbetat oss uttröttade
vare sig i krigets hetta eller för att hålla det heliga kriget vid makt
genom att sända understöd till de stridande, bygga fästningar eller
sjukbaracker för dem, som blifvit sårade af satans glödande pilar. Nej
låtom oss med nytt mod och ny kraft, som segerfursten sjelf består, draga
de sista notvarpen, så att säga, och draga in de sista, som genom Guds
barmhertighet ännu kunna frälsas, innan han sjelf kommer på
krigsskådeplatsen och vi få vara med honom.

Älskade missionsvänner! Jag önskar, att jag kunde taga eder i
tanken med om kvällarne, der vi gå på platser, der hederliga och goda
menniskor ej vilja eller våga gå och der vi icke se annat än synd, skam
och elände. Pris ske Gud för de små ljusglimtarne der! Polismästaren
för detta distrikt, vår granne, är kristen och vår gode vän; och del
underlättar så mycket, att då vi gå dernere i kyffena, så äro poliserna våra
vänner och vi hafva hjelp af dem. Låtom oss gå in på gården; der i
det lilla huset är en kvinna, som brukar gå på våra möten. Vi måste
gå och kalla henne; annars glömmer hon, att det är fredagsafton, men
låtom oss se oss omkring först! Se der i det fönstret der äro fullt af
fint utstyrda, svarta kvinnor, väntande på sina besökare, låtom oss bedja
dem komma till mötet. O nej, de ha icke tid; och icke heller är det
värdt att tala till dem, säga de, de äro på väg till satans plats, men kunna
icke vända om. Nej se, der sitter en fin, hvit herre till bords i ett svart,
uselt näste med tre svarta damer, som sade mig härom dagen, att "den
första, som skulle komma i den eviga plågan, var jag sjelf. Ingen hade
rätt att säga, att de voro på väg till förtappelse. Jesus har icke
kommit för de rättfärdiga utan för syndare. Det gladde de sig åt." Ja, pris
ske Gud, som sände Jesus för syndare. Men de, som vilja förblifva i
sina synder, ha ej del eller lott i det ordet. Men låtom oss nu gå in i
nästa rum. Der ligger en stackars sjuk kvinna med sitt lilla barn; de
hafva båda haft rödsot en lång tid. Hennes man Moses, som är kristen
och tillhör engelska högkyrkan, måste hvarje dag gå på arbete för att
förtjena till hyra, medicin och mat. Låtom oss bedja med henne, säga
henne några tröstande ord och bringa henne litet rissoppa’eller
hafresoppa, ty hon känner behof efter mat och har ingei som lagar till lämplig
föda åt henne. Ack så roligt! Hon säger, att hon älskar Jesus och är
icke rädd att dö.

Vi gå nu till Jean och Lydia, som nyss kommo ut ur fängelset.
"Hur står det till? Huru han I det i dag? Är Jesus eder vän i dag?"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:22:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1898/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free