Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar från ett evangelistmöte på Mohed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 185 —
Israels barn skulle slagta påskalammet och bestryka dörrträden
med blodet. Här talas om ett annat lam, Jesus Kristus. Han lät sitt
heliga blod gjutas, på det att våra hjertan skulle blifva bestrukna
dermed. Många betrakta Jesus, men tillgodogöra sig ej det han har
vunnit åt oss. Kristus vill rena ditt hjerta i dag; stig ned i
blodströmmen. Äfven du skall då få erfara sann påskfröjd. Jesus blef
slag-tad för dig, på det att du skall få vara med honom i hans himmel.
Jesus led utanför lägret. Yi äro uppmanade att gå ut till
honom, att följa honom på lydnadens och försakelsens väg. Vi skola
blifva nya skapelser i honom. Han gick genom lidande till härlighet;
samma väg ha vi att gå.
Derefter hade vi middagsrast och samlades åter kl, 3, då
undertecknad såsom grund för vittnesbördet läste 1 Kor. 15: 20—28.
Tilda Persson fortsatte med Job. 19: 25—27 till text. Då vi
läsa Jobs historia, se vi, huru Herren lät svåra lidanden drabba honom.
Fienderna plågade honom. Alla hans vänner öfvergåfvo honom, t. o. m.
hans hustru. Men Gud öfvergaf ej sin tjenare. Han fick skåda Gud;
i tron fick han se Jesus, sin förlossare, som skall förvandla hans
förnedringskropp och göra den lik med sin härlighetskropp.
Då Job såg på sitt lidande och kände kvalen, var det skönt för
honom att hafva det hoppet att en gång få skåda Gud ansikte mot
ansikte, fri från all nöd, och det var ej underligt, att han längtade
derefter. Detta är det hopp, till hvilket vi äro födda på nytt, så många
som äro Guds barn.
Efter en stunds rast, samlades vi åter vid sex-tiden, då Aug.
Nilsson, såsom afslutning på denna dag, läste Ef. 5: 15—21. Paulus
talar i det föregående om, huru Efesierna hade blifvit förda från
mörker till ljus. Med anledning deraf gifver han dem denna uppmaning:
"Sen till, att I vandren välbetänkt," eller: "Sen till, att I ej genom
obetänksamma handlingar förloren det I kommit i besittning utaf."
Vi, som äro Guds barn och känna lifvets allvar och vikten af
att vinna våra själars eviga frälsning, veta, huru lätt det går att förlora
vår frid. Gud uppmanar oss derför i Es. 48: 18 att akta på hans
bud etc. Ack, huru många, som förlorat sällheten och friden och
hoppet för evigheten! Ett eller annat har kommit och afskurit förbindelr
sen mellan dem och Gud. Det är ovist att låta sig bedåras på sådant
sätt. Ex.: Lots hustru, Esau, Judas, Demas och de fåvitska
jungfrurna. Dessa hafva handlat ovist och obetänksamt. Försummandet af
bönumgänget är i allmänhet orsaken till affall.
Är någon affälling här, så kan du blifva upprättad i dag genom att
just nu handla förståndigt och i fortsättningen vandra efter Herrens
vilja. Guds vilja med oss är vår frälsning.
Der Jesus, fridsfursten, får komma in i hjertat, blir glädje och
fröjd. Lofsånger ljuda till hans ära. Äfven vill man vara med och
församla med Jesus. Det är förståndigt och välbetänkt att samla sig
skatter i himlen. Skall man vinna något i denna verlden, måste man
använda alla sina krafter, och dock, hur mången blir ej ändå gäckad!
De himmelska skatterna äro oss skänkta med Jesus. Om vi mottaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
