Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något för barnen att få. - Missionsunderrättelser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- 191 —
och att Gud alltid tänker på oss. Är det icke märkvärdigt, pappa?
Tänk, att hans ängel är här i köket hos oss, fastän vi icke se honom.
Han breder ut vingarne så här, sade fröken," och lilla Anna slog ut
armarna med den farten, att en stackars porslinsmugg med grädde uti
slungades utåt golfvet och gick i många bitar. Aj! Aj! så tyst det
blef i köket — lilla Anna stod som förstenad af skräck. Fadren bröt
tystnaden och sade på sitt milda sätt: "Hör du, lilla mor, du skall väl
förlåta flickan. Hon rådde inte för det." Och nu började en ström
af tårar lätta Annas hjerta, och hon bad så vackert: "Söta mamma,
förlåt!" Och hur önskade hon ej, att "frökens ängel" ville komma just
nu och ställa allt tillrätta igen, och just i detsamma kom en
grannkvinna in och afbröt mor Brandts troligen ganska kraftiga
tillrättavisning; och glad var Anna, som nu ifrån att föreställa en ängel, helt
enkelt blef förvandlad till en gråtande, modstulen, liten flicka, som i
all tysthet plpckade upp bitarne af muggen med den rara
kaffegrädden. Snart lemnade mor Brandt köket för att följa grannkvinnan ut,
och Anna fick krypa upp i gungstolen hos far och gråta ut sina
bekymmer i hans famn; och snart kunde hon återigen berätta för far
allt, hvad hon hört om Herrens ängel, att det nog var förbundets
ängel, Jesus sjelf, som är när oss alla dagar och alltid har fridens
tankar om oss och som gömmer oss under sina vingar, alldeles som
dufvan på vinden gömmer sina små dufungar. "Och," sade hon, "Jesus
tröttnar icke på att tänka på oss, fastän det finnes så många
menniskor, som nästan aldrig tänka på honom, utan bara på sig sjelfva.
Tänk, pappa, så otacksamt!" — "Nå, sade hon inte något mer?" —
"Jo, hon sade: Säg barn, tycker ni icke att den store Guden är bra
god, som tänker på sådana syndfulla varelser, som vi äro?" och då
räckte vi förstås alla upp händerna och sade: "jo! jo!" Och då sade
hon med tårar i ögonen så här: Barn små, lofven mig alla att tänka
på Jesus någon stund på dagen, tills vi mötas om söndag igen.
Och nu, pappa, får du lof att hjelpa mig att komma ihåg det! Säg,
vill du ej det?" — "Jo, jo, jag skall försöka," sade fadren så sakta.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
