Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
Från hednamissionen.
- Från Kina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— 215 —
förut finnas missionärer med namnet Gustafsson, så får jag bedja dem,
som skrifva, till mig, att skrifva hela mitt förnamn, för att undvika
felsändning.
Tien-tsin den 30 mars 1898,
Edert och Jesu vittne Ernst Gustafsson.
*
Från Kina.
Nedanstående bref, som blifvit red. tillsändt och som visar oss
några enkla, friska drag från missionsarbetet i Kina, är skrifvet af
Lina Hedman, som tillhör den skandinaviska alliansmissionen i Amerika,
hvilken, såsom tvifvels utan många af tidningens läsare känna, är
grundad af F. Franson, och som underhålles af i Amerika bosatta
skandinaver. Hon utkom till Kina 1895.
"Är det icke trohet, Herre, som dina
ögon söker?" Jer. 5: 3
Då jag nu skall nedteckna några af mina erfarenheter i Kina, så
vet jag knappast hvad jag skall börja eller sluta med. Ty de hafva
varit många och omvexlande. Guds nåd har alltid varit nog. Han har
en arm med hjeltekraft. Det har han bevisat på de själar, som han med
kärlekens linor dragit ifrån mörkret till sitt underbara ljus. Så hafva
vi i dag fått vara vittnen till att sex blifvit begrafna med Kristus genom
dopet till döden, för att uppstå och lefva med honom, som lefver alltid.
Efter att hafva varit i Kina ett år, blef jag lemnad ensam på en
station. Ty min kamrat måste företaga en längre resa. Till en början
var det nog pröfvande, emedan platsen var ny och jag icke kunde
mycket af språket. Jag försökte dock att hafva möten hvarje dag, hvilket
gjorde att jag fick lof att studera både i tid och i otid. Dock, det var en
tid af välsignelse. Emedan det var en marknadsplats, så kom folket
tillsammans hvar fjerde dag för att köpa och sälja, då evangelisten hade
gatukapellet öppet för att der predika och sälja böcker. Understundom
hade vi hundratals män och kvinnor om dagen, som kommo för att höra
och se. Ibland var det så fullpackadt med kvinnor, att jag sjelf fick taga
plats uppå bordet. Många lyssnade med stor uppmärksamhet, och jag
är viss på att det utsådda, lefvande sädet icke skall återkomma fåfängt.
Under tiden hade vi mellan 30—40, som fingo hjelp med att aflägga
opium. Med afseende på rätt många hade vi hopp att de skulle börja
lefva ett nytt lif, deribland en gammal kvinna, som hade, såsom
kineserna kalla det, gjort goda gerningar och i 17 år dagligen offrat åt af
gudarna. Hon hade en sonson, som var sjuk, och kom och bad om medicinsk
hjelp för honom, men som jag ingen medicin hade, sade jag henne, att
om hon ville tro pä den sanne Guden, så skulle jag smörja med olja och
bedja, så kunde han göra barnet friskt. Hon samtyckte dertill. Hon
skulle gå hem och tala om det, och jag skulle komma med oljeflaskan.
När jag kom, voro icke mindre än 7 sjuka samlade, som ville att jag
skulle smörja dem och bedja för dem. Enligt hvad kineserna sjelfva sade,
blefvo alla friska utom två; och orsaken dertill trodde de varå den att
de fortsatte med att bedja och offra till afgudarna. Ifrån den tiden stod
alltid hennes hem öppet, när helst vi ville komma dit och hafva möten.
Det var riktigt rörande att höra den gamla kvinnan med tårar i Ögonen
säga, att huru svårt det än var att förstöra de gudar, som hon under
dessa 17 år så säkert trott på och dagligen tillbedt, så var hon dock
villig att göra det för att vinna sin själs frälsning. Hos en gammal
man, den förste opiumpatient vi hade, tycktes sanningen falla i god jord,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 04:22:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ts/1898/0218.html
