- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / 1898 /
220

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur dagboken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I ett sidorum ligger en liten flicka på båren, hvit såsom en
ängel. Hon vinkade med handen, sade modren, sitt farväl och gick
från "Storgården" till "Storstaden" med gator af guld. Dess port
lutar ej mot förgängelsen, och portens gångjern rosta icke. Från
den urgamla staden, der han bor, som gör allt nytt. skall ingen
"utgå" eller föras bort i likkistan. Ingen sorg, ingen smärta och ingen
död skall vara mer. Lycklig den som får bo i den "Storgården". Der
är allt stort. Ty Gud är allt i alla,

Men lyssna! Ett moln drog sakta förbi. Mitt hjerta
genombäfvades af en djup suck: Allt är fåfänglighet.

Den kom ifrån jorden.

Hur godt att vända sina blickar ifrån den gamla verlden och
varå i det himmelska i Kristus Jesus. Der kan mitt hjerta jubla:
"Sparfven har funnit ett hus och svalan ett bo." Ps. 84.

På e. m. samlades vi till möte i Björklinge missionshus. Emil
Gustafson
öppnade mötet med en kort predikan om fullheten i Kristus
och uppmanade oss att intaga vår plats vid "Boas’" fötter, så skola vi
ej behöfva gå bort med tomma händer. Efter helgedomens vigt gifver
var "Boas" den ödmjukt längtande själen, som grundar sin
frimodighet på hans egenskap af skyldeman, sex mått korn. "Tag fram din
mantel och håll den fram." (Se Ruts bok!)

Under det bibelsamtal öfver Joh. 17: 9, som derpå följde, gaf
Herren oss många dyrbara lärdomar och stärkande mat för vår inre
menniska. I hans förbön väckte hans stora kärlek vår beundran, och
vi kände oss innerligt förbundna med honom, som bär sina svaga på
sitt hjerta. Hvilken helig förpliktelse att förhärliga hans namn på
jorden! "Bevara dem i ditt namn — att de alla må vara ett."

                Dyre mästare, bevara
                mig så varm, så varm i dig,
                att jag öfver allt må sprida
                Kristi vällukt omkring mig!


Söndagen den 17. Min själ drages af helig längtan till Herrens
gårdar. O, huru ljufliga äro dina boningar, Herre Zebaot, min konung
och min Gud!

Vi samlades i bönhuset kl. 10 f. m. Måtte alla dessa vara der!
Hur ofta äro mötesbesökare upptagna med helt andra föremål än de
stycken, som tillhöra Fadren. De likna barn, som sitta och leka eller
betrakta väggtaflan, under det de mekaniskt eftersäga modern, då hon
förestafvar dem ur läroboken. Derför lära de intet.

Min dyre mästare! Öppna hvar morgon mitt öra, att jag må
vara uppmärksam såsom lärjungar.

Broder Palmqvist uppläste 2 M. 15: 13. Du ledsagar med
din nåd det folk, som du har förlossat
o. s. v. Så har "den
Gamle af dagar" tagit ledningen af deras lif om hand, hvilka han
förlossat. Han för aldrig sina barn ut i öknarne för att dö och lemnar
ej den förlossade själen utan ledning och vård. På för oss okända
vägar omsluter han oss med ett godt sällskap, en helig skyddsvakt,
sin nåd. O, att varå benådad i den Älskade!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:22:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1898/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free