Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Lydia Magnussons lefnadsteckning.
-
Från vår hednamission.
- Från vår Zulumission.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— 234 —
som evangelist verka i Helgelseförbundets tjenst. Innerligt tackar jag
Gud för den tid jag fick arbeta på olika platser i mitt hemland. Den
tiden utgjorde för mig en god fostran för arbetet pä hednafältet. Jesus
välsigne rikligen de vänner, som öppnade sina hem för oss och bevisade
oss kärlek, äfvensom dem, hvilka lemnade sina hjertan åt Jesus, både
i Östergötland och Småland.
Under de år jag fick arbeta i hemlandet, var det dock mitt
hjertas djupaste längtan att få gå till hedningarne. Jag visste ock, att
Gud kallat mig dertill. På vintern 1893 deltog jag i en af F.
Franson hållen bibelkurs i Örebro. Det var då någon tanke på, att jag
skulle utgå till Kina i S. A. Missionens tjenst, men Guds tid var ej
då inne. Midsommaren 1895 erhöll jag helt plötsligt bref från mr
Fredrikson (vår ledare här) med uppmaning att komma till Indien. Nu
blef det åter fråga, om detta verkligen var Guds väg. På Indien hade
jag ej tänkt, utan mest på Kina, äfven något på Zulu. Det blef mig
dock klart, att det var Guds vilja, att jag skulle resa hit, och under
ett samtal med några af Helgelseförbundets styrelsemedlemmar blef det
beslutadt, att jag samma höst skulle afresa. Men som
Helgelseförbundet ej upptagit verksamhet i Indien, så förenade jag mig med den
grupp svenska syskon, hvilka arbetat här i den s. k. Skandinaviska
Alliansmissionens tjenst. Den 27:de november 1895 sade jag farväl
till hem och vänner och afreste i sällskap med Hanna Abrahamson
samt Mathilda Johansson från Malmö till Bremen, hvarefter resan
fortsattes till Calcutta, Indien, dit vi anlände i januari 96. Om de 2 år
jag varit här, kan jag ej säga mycket. Frestelser och svårigheter af
många slag ha mött. Men den alltillräcklige Jesus har varit med. De
eviga armarne hafva burit mig öfver djupen. Hvad som blifvit
uträttadt är endast en ringa början. Mitt lif, min tid, mina krafter, allt
är i min faders hand. Med en innerlig längtan att af honom brukas,
att han må genom mig bli förhärligad, vill jag nu sluta.
En innerlig fridshelsning till alla kära kamrater och vänner.
Bedjen för mig. Eder i Jesu förbundna
Lydia Magnusson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
