Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från vår Zulumission.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-~ 236 ■—
ande släktet, att det mä från barnd§men lara känna de heliga skrifterna,
som kunna göra dem visa till frälsning genom tron på Jesus Kristus.
Det har en lång tid varit en sådan tröghet och lamhet, att många
tårar ha pressats fram derigenom; men det är ej fåfängt att så i tid och
otid.
Bedjen för oss, kära syskon! Kämpen med oss för kaffrernas
frälsning! Yi äro också med bland de lycklige, som ropa: "Kom, Herre Jesus!"
Edra ringa medkämpar I. & K. J. Johansson.
En resa till lilla Norge :
På vårt inissionsmöte i Durban 1897, blef en fråga framställd, om
det kunde blifva till någon nytta att få en närmare sammanslutning1
tillstånd., Resultatet blef att ett "Sydafrikanskt missionsförbund" bildades
på samma grunder som Helgelseförbundet.
Meningen är att hjelpas åt på hvad sätt vi kunna att nå både
svarta och hvita med evangelium. Det finnes åtskilliga skandinaver
härute, för hvilka vårt missionsförbund särskildt känner stort deltagande
och hvilka det önskar att kunna bringa fridens budskap. Med Guds
kallelse i mitt hjerta jemte missionsförbundets styrelses kallelse blef det
mig förunnadt att i mars månad få göra ett besök i "Port Shepstone,"
hvarest finnes en stor skara skandinaver (norrmän).
För 14 år sedan flyttade 35 familjer hitut ifrån Norge, hvilka
bosatte sig i P. S. Fastän somliga lemnat platsen, så hafva de dock ej blifvit
färre, utan äro de ganska många, och de flesta i någorlunda goda
omständigheter. De tillhöra "Lutherska bekännelsen" och hafva prest och
en stor kyrka, hvilken de sjelfva hafva uppfört, samt skola. Pastorn
tjenstgör äfven såsom skollärare för omkring 70 barn. Äfvenså har på
senare tiden ett kapell blifvit uppfördt iföljd af personliga förhållanden.
Det är ej läroåsigter, som skilja dem, de hafva bådadera Lutherska
bekännelsen.
Efter en liten svår sjöresa, som dock ej varade mera än 10 timmar,
kom jag i säilskap med vår käre broder N. H. Olsson (egare af
skandinaviska sjömanshemmet i Durban, äfven sekreterare i vårt
missionsförbund) dit och vi blefvo väl emottagna af en kär familj J. Lillebö, hvarest
jag hela tiden hade mitt hem. Vi började med att göra husbesök,
hvarefter br. Olson redan dagen derpå hade att återvända. Så var jag som
främling kvar, men jag frågade som Paulus: "Herre hvad vill du att jag
skall göra ?" Han gaf mig också arbete — öppnade både hjertan och
dörrar, och bäst af allt, jag fick hafva öppen väg till hans eget hjerta, och
fritt dela ut af hans outgrundliga rikedomar, så att vi hade högtid
tillsammans omkring vår Faders rikt dukade bord hela månaden jag var
der. Lofvad vare Gud! Jag var salig; det påminde mig om flydda
stunder hemma i Sverige, då jag fick gå omkring ibland älskade syskon,
och så godt jag kunde dela ut lifvets bröd.
Dagen derpå besökte jag Pastor B. Roffteseath. Vi voro då
okända för hvarandra, men han helsade mig hjertligt välkommen, sedan
har hört hvem jag var och i hvad ärende jag kommit samt bad mig
förrätta gudstjensten i kyrkan på söndagen, hvilket jag, såsom ej
varande luthersk prest,* vägrade. Dock sade jag, att om så önskades, skulle
jag predika. Och så blef det ock bestämdt. Äfven utlystes möte i pastorns
eget hem, och dermed var hvarje hem öppnadt, men hvad bättre var,
hjertana kändes öppna, och ordet mottogs på ettsätt, som jag sällan känt.
Det var så dyrbart att vittna, och Guds ord blef liksom nytt. En kär
syster, som valt Marias plats och hade Marias längtan efter ordet, sade
*) Dock är jag en det nya förbundets prest, invigd af Jesus sjelf.
1: 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
