Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur dagboken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 242 -
Stig ej för högt! Lef ej för högt! Håll dig till de ringa!
Tisdagen den 19, I Örebro. Svalget mellan Upsala och
Örebro är utplånadt för den, som har tillräckligt många ören. Koligt att
komma den vägen! Hur ofta jag mött det käraste ansigte på denna
plats! Gud välsigne honom! Utan honom vore jag icke hvad jag är.
Gud välsigne honom!
På vägen hem! Ju mer du fjermas från det stora och
märkvärdiga och närmar dig dalen, desto närmare är du din faders ansigte.
Då betyder det föga, om du har bestigit lärdomens eller snillets höga
banor. Ty kunskapen i denna tidsålder är så bristfällig, att den skall
försvinna, när det fullkomliga har inträdt. Solen gör nattlampan
öfverflödig.
Ben 22 april. Återigen på resande fot! Likt forntidens
nomadfolk, som flyttade sig från plats till plats med sina hjordar, är jag
en gäst och främling på jorden.
För första gången reste jag nu på den nya jernvägen Svarta—
Örebro. Banan genomlöper kända platser, hvilka torde,’ vara intressanta
för en främling, men föga tilltalande för en Nerikesbo. Från Svarta
bar det af öfver Kristinehamn, en liten hemtreflig stad, Karlstad och
Kil till Molkom.
Vid stationen mötte en frisinnad broder och vän till oss och förde
mig till sitt hem. Så var jag då vid Björketorp, ett Betania, der
Jesus alltid är välkommen, han må komma under skepnaden af en
predikant eller evangelistkvinna.
På andra sidan dalen ligger på en ansenlig höjd det nästan nya
missionshuset, der vi skola ha evangelistmöte i morgon. Det är endast
ett par år sedan det uppfördes och är på sätt och vis en frukt af våra
vittnens arbete på denna plats. Två af "de våra" kommo hit,
brinnande för syndares frälsning. Att börja med fingo de om kvällarne
vittna för 6 à 7 personer och gråta om dagen. Småningom sattes
folket i rörelse. En väckelse uppstod. Tåresådden har burit en rik skörd.
Lördagen den 23. Vi samlades i E. missionshus.
Emil Gustafsson inledde mötet med några ord, hemtade ur Kuts
bok, hvarefter evangelisterna vittnade.
Söndagen den 24. Samvaron inleddes af ortens predikant, som
uppläste Apg. 10: 33 och talade både ljuft och allvarligt om
betydelsen af en sammankomst inför Gud. Allvarliga rop uppstego från
mångas hjertan, att vi skulle få möte med Gud; och Herren, som hör de»
fattiges rop, hörde vår bön.
Emil Gustafsson predikade öfver Davids 23 psalm. Vårt
behof i denna villsamma, af tusende faror uppfyllda verld är en herde,
som kan leda och vårda oss. Och om Herren, skaparen och
förlossaren, intagit denna ställning till oss, att han är vår herde, måste den
naturliga följden blifva, att oss skall intet fattas. Betesmarker med
passande näring för värt andliga behof, lifgifvande kärlek och ro för
den trötte, en vägvisare för den villrådige, en käpp och staf i
skuggornas dal, en full bägare och ett dukadt bord skola vi aldrig sakna»
så länge Herren är vår herde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
