Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några minnen från en resa i Vestergötland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Några minnen från en resa i Vestergötland.
Af C. J A. Kihlstedt.
"Den som vattnar varder sjelf vattnad",
heter det i Ordspråksbokens 11: 25.
Bi etta har jag ock under denna resa fått erfara. Jag har fått
vattna der andra planterat, på samma gång som jag ur Guds rika,
~~^ outtömliga magasin, bibeln, fått utså ädel säd, som enligt det
trofasta löftet icke skall varda utan frukt. Och sjelf har jag derunder
blifvit i mitt hjerta välsignad af Gud.
Jag afreste från mitt hem den 21 maj. Under vägen
sammanträffade jag med en af mina gamla lärare, numera prost nere i
Vestergötland, af hvilken jag, då jag satt på skolbänken i Nyköping, fick
mottaga undervisning i svenska språket och teologi. De helsosamma
lärdomar, jag då fick emottaga, blefvo ej utan frukt för lifvet.
Uppmaningarna att läsa bibeln blefvo ej lemnade opåaktade, och lärarens
hjertliga angelägenhet att denna bok skulle blifva oss en kär bok,
ljuset på vår vandringstig, var ej förfelad, om det också dröjde några
år sedan skolbänken var lemnad, innan bibeln för mitt hjerta fick den
fulla betydelsen af ett lifsord från min Gud, som det sedan allt fort haft.
Intrycken från de tidigaste åren af vårt lif bidraga till att dana
vår karakter för hela lifvet. Vi se bättre efteråt, än vi gjorde dåT
hvilket inflytande vi rönt från det ena eller andra hållet och hvilken
stor betydelse det haft för vår framtid. Gud välsigne hvar och en,
genom hvilken jag fått mottaga heliga intryck, som bidragit till att
göra mitt samvete ömt och mitt hjerta öppet för sanningen och nåden
i Kristus samt leda mitt lif in på fridens väg!
Det första målet för min färd var Björsäter, en socken, inom
hvilken Lugnas station på Mariestad—Kinnekulle jernväg är belägen.
Här hade jag i missionshuset tvenne möten söndagen den 22. Det
kändes ganska fritt, öppet och mottagligt för Guds ord. Under
eftermiddagen hade en stor mängd menniskor samlats, och värmen var
ganska tryckande. Men när Herren vederkvicker själen med lifvets vatten,
kunna de yttre obehagen förgätas. Vi fröjdades öfver vår store, helige,
härlige, alltid lefvande o-ch förebedjande öfversteprest och öfver det
bättre hopp, som genom honom blifvit infördt och det bättre förbund,
för hvilket han är löftesman. (Ebr. 7: 19—28.)
På måndagen var möte utsatt vid Eudet i Lugnas. Och vi fingo
just ett litet evangelistmöte, i det att jag der helt oförmodadt
sammanträffade med Gustaf Fredberg, Hanna Eriksson, Elise Svensson och
Johanna Jeppsson.
Den genomgående grundtonen i vittnesbörden var, att vi såsom
Jesu lärjungar äro kallade att vara hans vittnen, verldens ljus och
jordens salt. Den kraft ofvanefter, som vi härtill hafva af nöden,
gifver Herren sjelf genom den Helige Ande, som han lofvat dem, som
bedja honom. Apg. 1: 8—9. Kunna vi ej varå så stora vittnen, så
är det dock angeläget att vi äro sanna vittnen, som vittna om det vi
hafva hört, det vi hafva sett med våra ögon, det vi hafva beskådat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
