Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristus i eder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kristus i eder.
ristus i eder" huru kort är ej detta uttryck, men huru
mycket ligger ej i dessa tre små ord! Såsom syskonen
i Betanien få vi välkomna Kristus till våra hem, och han vill
ej komma för att gästa blott eller tälta hos oss, utan bo i våra
hjertan. Nog har jag bedit till Herren, att han skulle komma
så äfven tillmig, men jag vet ej hvad som hindrar. En liten
tilldragelse kanske kan vara till vägledning för dig, som säger
så.
En ung affärsman hade blifvit omvänd till frälsaren.
Under en tid efter sin omvändelse brukade han hvarje dag besöka
församlingens lärare och tillbringa en stund i samtal och bön.
När han aflägsnade sig, brukade han säga: "Nu känner jag mig
åter för en dag styrkt till mitt kristliga lif."
En dag sade läraren till honom: "Antag, William, att jag
skulle kunna träda in i ditt sinne och hjerta samt så följa dig
till kontoret och hemmet samt bo i dig återstoden af ditt lif,
hvad skulle du tycka om det?" "O," sade han, "det skulle vara
ypperligt; ty då skulle jag tänka alldeles som ni tänker, känna
som ni känner, handla som ni handlar, och det skulle då vara
så lätt att lefva ett kristligt lif, men det är ju en omöjlighet."
Hans tanke hade kommit i rätt riktning, och läraren sade:
"Hvad är det, William, som gör mig till en hjelp för dig? Det
är ej mitt naturliga sinne, ej heller min personliga kärlek till
dig, utan det är en annan i mig, som är mer än jag, hvilken
skickliggör mig att hjelpa och gagna dig. Samme Kristus,
som-bor i mig och gör mig till hvad jag är, längtar efter och vän*
tar på att inträda äfven i ditt sinne och hjerta och lefv^a sitt
lif i dig. Jag kan ej detta, men min Kristus förmår det."
Strax förstod han meningen, föll på knä och öfverlemnade
så allt i Herrens hand. När han stod upp från bönen, strålade
en ny glans uti hans öga, och under det kärlekens tårar rullade
ned för hans kinder, tryckte han stilla sin väns hand och sade:
"Gud välsigne eder. Jag skall ej behöfva eder så mycket
hädanefter."
Så, älskade, få vi göra Herren till vår egendom och
fröjdas öfver Kristus icke blott för oss utan "i oss, härligbetens
hopp." Arv. Gordh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
