Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En minnesruna öfver evangelisten L. 0. Nordin. - Några minnen från en resa i Vestergötland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— 261 —
Lugn du stod vid Jör dansir anden y
Ej du fruktade dess bnis.
Ty du såg vid fjerran randen
Härlighetens boning ljus.
Dit du längtat att få komma
Till det ljufva hvilans hem.
Och nu är du bland de fromma
Samlad i Jerusalem.
Jesus Kristus var det sista
Namn, som dit på tungan bar.
Ty när annat allt vi mista.
Äga vi dock honom kvar.
Endast ned till Jordans bölja
Våra vänner följa med.
Men se Jesus skall oss följa
Öfver floden mörk och vred.
Nyss vi gladt tillsamman sjöngo
Om vår vän, vårt hem i höjd.
Våra harpor samfält klungo
Tolkande vår hjertefröjd.
Nil — din harpa tystnad hvilar.
Min än låter höra sig.
Men på hemlof snart jag ilar,
Dyre broder, upp till dig.
Åftonskuggan sval sig breder
Öfver skördefälten re’n,
Och de glesna våra leder,
Herren kallar en och en.
Och med jubel få de skörda
Tåresådden de satt ut.
Deras böner blifvit hörda,
Härlig lön de få till slut.
Hvad det gripit djupt mitt sinney
Att hans dag har redan flytt.
Låt oss vid vår broders minne
Offra oss åt Gud på nytt,
För att Herrens vilja göra
Troget uti smått och stort,
Att ock vi en gång få höra:
"Trogne tjenare: väl gjordt!"
O hur ljuft att så få sluta
Lifvets färd i Jesu namn,
Och sitt trötta hufvud luta
Uti älskad brudgums famn,
För att vakna på den andra,
Silla, ljusomhöljda kust,
Der de hvita skaror vandra
Och der allt är fröjd och lust.
Conrad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
