Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några minnen från en resa i Vestergötland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 263 —
Riksdagsmannen Hedin talade öfver Joh. 14: 21—31, .och
undertecknad öfver 2 Tim. 1: 7. På eftermiddagen började Amanda Olsson
med uppläsande af Luc. 11: 13, hvarpå Anna Landin, Anna Larsson,
Anna Svensson, Johanna Jeppsson, Elise Svensson och Hanna Eriksson
aflade hvar s’tt kortare vittnesbörd och E. Hedin afslutade med Math.
9: 18—26.
Yi måste nu nöja oss med denna korta, skelettartade redogörelse
för mötet. Det vare endast i korthet sagdt att vi firade Andens fest,
och Anden var förnimbar ibland oss, utförande sitt dömande, rensande,
vederkvickande, uppbyggande, stärkande och stadfästande lifsverk. Och
hvad vore väl en pingstfest utan Andens närvaro!
På annandagen måste vi, som varit tillsammans och vittnat om
Herren, återigen dela på oss, i det några reste till Ringsbacken, der
möte var utsatt hela dagen, och andra till Foxerna nära Billingen i
Varnhems pastorat, der mötet började kl. 3 e. m. På denna senare
plats predikade undertecknad öfver Uppb. 22: 17. Anden ropade sitt:
"kom", och de törstande inbjödos att fritt och för intet dricka ur
lifskällan. De som kommit och druckit, manades att dricka djupare än.
Efter kortare vittnesbörd af fyra evangelister afslutade br. Hedin
med att trycka på åtskilliga sanningar il Tess. 1 kap.
Åhörareskaran var icke stor, men det var ett innerligt kärt och dyrbart möte.
Tillsammans med evangelisterna hade jag ännu ett möte här,
nämligen på tisdagsförmiddagen. En själ syntes böja sig för Gud.
Huruvida Gud fick göra ett evighetsverk i den själen, vet jag ej. De
verkliga frukterna af ett möte, evighetsfrukterna, låta sig icke
beräknas. Stort är, när själar frälsas. Men icke mindre stort och vigtigt
är, att Guds barn uppbyggas, att deras rena sinne uppväckes, Guds
kärlek rikare utgjutes i hjertat och de upplifvas till kärlek och goda
gerningar.
På eftermiddagen den 31 maj måste vi säga farväl åt Foxerna
och anträda färden till Lerdala. Vår väg förde oss genom en härlig
och omvexlande natur med kullar, dalar och sjöar. I den vackra
skogsparken vi foro igenom läto foglarne höra sina skönaste sånger och
drillar. Särskildt var utsigten utomordentligt skön, då man från höjden
vid Flämslätt kastade en blick tillbaka öfver sjön med dess många
grönskande holmar och den blånande Billingen i bakgrunden.
Jag kan icke annat än beundra min Faders underbara skapelser
på alla områden, äfven på naturens. Han gör skäl för namnet:
"härlighetens Fader". Men det härligaste vi dock kunna se härnere är en
menniska, som fått lif i Guds sons tro, blifvit en ny skapelse i Kristus
och hos hvilken, om ock i skröplighet, drag af Kristi härliga bild, af
hans sinne och lif kunna skönjas. Ju djupare blick vi fått i
Adamsslägtets förderf, desto mer väcker det vår djupaste beundran, när vi
finna, huru den store mästaren i och af detta slägte kan dana
Kristusbilder. En själ, som speglar Guds frid, ögon, som tindra af helig
fröjd, läppar, som drifna af kärlek sjunga blodsbrudgummens pris,
händer och fötter, som, tagna i besittning af den heliga Ande, blifvit
rättfärdighetens redskap, ett lif i Kristi fruktan — hvad-kan väl finnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
