Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några minnen från en resa i Vestergötland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 261 —
skönare och dyrbarare än-detta? Ja hvad? — om icke
sammanfogandet och uppbyggandet af alla dessa pá Jesus troende såsom lefvande
stenar till ett andligt hus, ett heligt tempel i Herren, en Guds boning
i Anden! O, underbara hemlighet: Kristus i eder, härlighetens hopp,
Kristus i sin församling såsom dess bärande grund, såsom kroppens
hufvud och frälsare (Ef. 5: 23), som med sin kärlek sammanbinder och
förenar alla lemmarne till ett, som med sin lifskraft genomtränger och
stärker hvarje den minsta och svagaste grenen i vinträdet och som är
den outtömliga och öfverflödande lifskällan, ur hvilken alla
nådebehöfvande, lifstörstande hjertan få dricka. (Joh. 4: 10, 14; 6: 35; 2
Petr. 1: 3).
O, hvad skall det icke blifva, när Kristus vårt lif varder
uppenbar och vi uppenbaras med honom i härlighet! O, huru skall icke då
mången, som härnere kanske på ett särskildt i ögonen fallande sätt
bar förnedringens prägel, var fattig, föraktad, vanställd till sin
kroppshydda, som dock icke den helige Ande försmått att taga till sitt
tempel — stråla som solen i vår Faders rike.
På kvällen fingo vi församlas omkring Guds ord i Lerdala
missionshus. Mycket och ifrigt hade vi bedt Gud, att han skulle välsigna
mötet. Under en djup känsla af vanmakt och beroende af Gud hade
åtminstone jag infunnit mig på valplatsen. Men Herren, som ser till den
armes trängtan och förnimmer det kvidande hjertats bön, kom genast
från mötets början öfver oss med en innerlig förnimmelse af Andens
närvaro. En Andens pingstvind susade fram öfver den stilla och
uppmärksamt lyssnande menniskoskaran, som fyllde missionshuset. Anden
målade för oss Jesu oförskyllda kärlek, hans ömma herdevård enligt
hans faders vilja, att han icke skall förlora något af allt det han gifvit
honom; liksom å andra sidan det hemska uti "det förlorade barnets"
falskhet och slutliga förderf ställdes verkligt och lefvande fram för vår
inre blick, frammanande ur hjertedjupet bönen: "Eansaka mig, Gud,
och känn mitt hjerta!"
Stort blef det ock för oss att såsom ett från verlden afskildt folk
dock få lefva i verlden och såsom grenar i vinträdet få bära frukt och
på detta sätt inför verlden uppenbara den osynlige Kristi sinne och lif
samt såmedelst bringa vår Fader ära. (Joh. 15: 8) Joh. 17: 6—19.
Efter ännu ett möte på denna plats följande förmiddag fick jag
på aftonen återigen i Vättlösa missionshus vittna om min korsfäste
Kristus. Det är godt att få frambära ett blodfärgadt evangelium. Det
var på Pauli tid Guds kraft och visdom. Och det är så än.
Kvällen derpå vittnade jag i Kjestads missionshus.
Dagen derfter gjorde jag en liten afstickare till stiftstaden Skara
och fick så tillfälle att se den nyrestaurerade domkyrkan. Denna
restauration lär hafva kostat omkring 550,000 kronor och kraft många
menniskolif, i det att ett 30 tal arbetare anses under arbetet dermed
hafva ådragit sig lungsot. På mig gjorde den dock icke det intryck,
som jag hade väntat. Jag har sett mer storartade tempel. Och jag
väntar på uppenbarelsen af ett, som är outsägligt mycket större och
härligare än de allra härligaste med händer byggda templen. O, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
