Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barnens hörn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 269 —
tala till dig ur bibeln? Har du blifvit dragen till Jesus med kärlekens
linor, då längtar du säkerligen att än mer lara känna honom. Och
vill du nu följa med mig på en tur ut i skog och mark samt noga
lyssna till hvad allt har att förtälja dig, så skall du förnimma
underliga ting.
Ser du, huru balsampopelns knopp ar’börjat svälla, snart skolade
små bladen spränga sönder sina hölster och, flytande i balsam,
utveckla sin friska grönska. Det beror derpå, att safven som en
lifgifvande ström börjar cirkulera i dess stam och tusende små grenar.
Du ser icke, huru det arbetar derinne, du märker icke huru en osynlig
hand med oändlig vishet och outtröttlighet väfver dess nerver och
utspänner dess kärl; men inom kort skola dess långa hängen fladdra för
vinden samt dess blad glänsa i solen. Ack! hvad det då doftar skönt.
Du känner något underligt i ditt bröst, på samma gång en känsla af
jublande glädje som äfven en djup trånad och längtan efter helighet.
Hvem är det nu, som åstadkommit all denna härlighet? Hvem är det,
som utsänder denna lifsström till hvarje träd? Ack, du är ju sjelf en
liten gren i vinträdet! Yet du ej då, hvilkens safter pulsera inom dig,
hvilkens hand arbetar på din barnasjäl och, fastän du ej sjelf märker
det, utvecklar dig allt mera härlig? Du skall ju en gång äfven du
utplanteras i Guds örtagård såsom ett träd planteradt vid lefvandekällan.
Huru lifvad den lilla bäcken kilar fram öfver ängen! Den famnar
tufvorna med sina lekande armar, så att starren dervid gungar sina
lurfviga hufvuden. Den plaskar, den porlar, den glittrar. Huru många
små blommor vaja ej vid dess våg och huru många grässtrån smeka
ej dess kanter! Hvarifrån kommer nu den glada bäcken och hvarthän
bär dess kosa? — Såg du, huru, då nordan vintertid röt kall bland
bergen, millioner små snöflingor sväfvade ned från höjden likasom hvita
änglar från Guds himmel. Hvar liten flinga i och för sig består af
många små granna stjernor, om ock ej så stora och lysande som dem,
du en molnfri afton ser blänka på himlen, så dock ej mindre vackra,
ty alla äro de fallna utur skaparens hand. Dessa hopa sig i väldiga
drifvor, och när sedan våren värmer, begråta de sin köld, hvarvid
bäcken rinner utför berget ned på ängen.
Har så ock du, då Jesu kärlek värmt ditt hjerta, måst begråta
din köld, så förstår du nog bättre bäckens sagv I början yr och
yster, sväller den ut, blir mer och mer lugn, tills den ändtligen som
en bred flod med sköna stränder rinner ut i det stora verldshafvet.
Bäcken liknar så i mångt och mycket en kristens lif. I vårens tid
huru smyckas ej ditt lif af varma känslors blomster. Jesus är så god
och verlden är så skön. Snart kommer dock lifvets allvar. Min vän,
det gör dig mera lugn, om dock ej mindre skön, till dess din bölja,
flytande i ljus, rinner ut i kärlekens oändliga ocean. — Ack, den kära,
gamla ängsbacken derborta, strax ofvanom fattiga Majas låga stuga!
Får ock Maja aldrig se guld i sin nötta pung, så får hon dock så
mycket mer njuta deraf rundt omkring stugans kanter, ty skaror af
viftande gullvifvor resa sig ur gröngräset, spridande skyar af vällukt.
Och ej nog dermed. Djupt i blommornas botten gömmer sig söt ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
