Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konferensen på Torp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 275 —
£å liten tro på Gud, att bönhörelsen till och med kan för oss blifva en
öfverraskning. Apg. 12.
■Han blef stum. En allvarlig tillrättavisning af den himmelske
budbäraren, men ock en nådefull skickelse af Gud, hvarigenom Sakarias
blef räddad från öfverilningar och misstag. Otron gör menniskan
mållös. Ingen tviflare kan lofva Gud.
Men under tuktans och förödmjukelsens allvarliga tider pågår ett
förberedande verk i vårt inre. Tuktans tider plöja djupt. Men då
Herren vunnit sin afsigt med agan, får själen prisa Gud inför menniskors
barn.
Han sjöng. Det första ljud, som går öfver Sakarias’ läppar, är
en sång, alldeles ny. Han sjunger i Anden högt och rent om den
frälsning han för nio månader sedan hört ängeln förkunna som nära
förestående, men då betviflat. Nu står han i glansen af den nya
dagens morgonrodnad, helsande dagens ankomst med en sång, och den
andas tro och grundad öfvertygelse. Aldrig hade han sjungit djupare
och innerligare toner. När Guds Ande griper tag i det förkrossade
hjertats harposträngar, blir det "hjertesånger," såsom en sångare
sjunger: "Och så innerlig ljöd morgonsången, då ett pröfvadt hjerta slog
deri."
Den bästa välsignelse vi kunna tillönska den, som yfves öfver
sina höga erfarenheter, är i första hand, att han må krossas. Sedan
kommer Guds Ande öfver den förödmjukade och krossade själen såsom
regnskur öfver slagen äng. Och hjertat blir sångens helgedom.
Han lydde Gud.’ Lydnad i små ting för själen närmare Gud.
Med allt hvad Gud gör åsyftar han att bringa oss till en helig
öfver-iåteise. I regel är vårt öfverlemnande åt Gud lika fullt som vår lydnad
i små ting. Yi ha pligter mot våra slägtingar. Men Guds vilja är
mer än både fader och moder. "Johannes är hans namn," lydde
Sakarias’ svar till den förvånade slägten, som resonerade så förståndigt:
uIngen i vår slägt har det namnet." Ännu större ting hade Herren i
beredskap för denne sin tjenare, som i nödens skola blifvit fostrad till
midergifven, stilla vandring med Gud. Då Sakarias lydde Gud, försvann
mållösheten; och till allas häpnad började han tala i prof etisk
hänryckning.
Likasom profeten Elisa frågade enkan: "Hvad har du i huset?"
och uppmanade henne att göra bruk af det lilla hon hade, så vill Guds
Ande lara oss att vara trogna i det lilla. Då själen gör troget bruk
af den nåd den eger, upphör ej oljan att flöda. O att Guds folk vill
akta härpå och icke slå omkring sig med gamla erfarenheter, som icke
finna någon motsvarighet i hemlifvet. Jag vill ej förringa Guds
frälsning, ty den är gudomlig, men jag vill att vi skola genom lydnad för
sanningen taga jemnt med oss, så att lifvet håller jemna steg med
bekännelsen och ropar sitt "halleluja, amen" till densamma. Detta är
en säker väg till andligt framåtskridande.
Troheten i små ting gäller högt inför Gud, ett lif i trogen
lydnad för Gud är den enda säkra vägen att kunna göra kristendomen
tilldragande för de utomstående samt föra andra med oss till Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
